I dag skulle jag till tandläkaren och på vattengympa.

Vaknar och tittar ut och ser att det är massor med snö.

På fågelbordet är det över en dm snö och då blev jag riktigt förfärad. 

Katten Morris skulle ut som vanligt men vände på trappen och gick upp och kröp ner under täcket och har inte kommit ner än.

Insåg fort att jag som är feg och rädd och en ynklig person inte skulle våga åka iväg på oplogad, blötsnöig väg  så jag fick ringa och ändra tandtiden tills imorgon och hoppas att det är lite bättre.

Så kom Broder B och sa att han måste byta till vinterdäck för det hade han inte gjort men först for vi till honom och åt frukost. Sedan stack han ner näsan i mitt uthus och började byta däck. Att ha sommardäck nu är ju alldeles livsfarligt.

Tänk att det alltid är så. Jag hoppas och hoppas på att snön inte ska komma och så blir man överraskad av snöhelvetet och inga grejor har jag plockat fram. Tog fram snöskovlar och började skotta bort det jag haft uppe på bilen och den var blöt och tung den jävla snön.

Nu har det snöat igen så att få bort snön från bilen var helt meningslöst och inte kom jag iväg på vattengympan heller. 

Jag skulle gjort som katten, bossat ner mig i sängen och inte klivit upp.

Dagens ord: Jag hatar vinter så det känns i hela kroppen och själen och vet att det blir värre och värre med åren.

Den här dagen kom dom alla i stora hopar. Det var dom vackra röda domherrarna. Nu är snön nära och det känns i luften. Jag klär på mig och går ut för skogen lockar och kanske är det sista gången på länge som jag kan sätta fötterna på mossa och mjuka vägar.

Börjar med att plocka in den sista brokkolin. Kokade den till lunch tillsammans med köttbullar och potatismos.

Så gick jag. Det var så tyst och inte en vindpust. Lite kyligt och jag tänkte nog att jag borde tagit en mössa.

Gick gamla Fisksjövägen och den har massor med granar runt omkring. Det är nästan som att gå i en grön tunnel.

Svänger in på stigen som Professorn gjort så fin.

Bara en bit av den är kvar för sedan börjar kalhygget mellan bergen. Den här stigen gick en gång för länge sedan mellan fäbovallarna. Först Vallbodarna och vidare till Lövhyddan och så till Kullstabodarna. En fin stig var det men det var länge sedan. Nu trampar jag fram på ris och i djupa hålor. och alla kantareller är borta.

Att ta sig upp på berget brydde jag mig inte om för jag blir bara ledsen för hur det ser ut.

I tystnaden hör jag en spillkråka skrika och över myren flyger den stora korpen och tar en lov ovanför mig och ropar.

Tänkte ett tag gå ner på myren och plocka tranbär men jag ides inte utan vandrade hem. I alarna satt en hoper med järpar som flög sin väg när jag kommer vandrande. Det porlar i diken och bäckar men annars är det så tyst.

Annars är det sonens födelsedag idag och jag pratade med honom på telefon. Det var 46 år sedan och jag tycker att det var alldeles nyss han satt med kattungar i famnen. Nu har han två egna kattor så han har fortsatt att gilla kattor.

Det var så länge sedan. Han föddes en dag då det var lite som nu fast det hade regnat och var väldig halka när vi åkte till Östersunds BB. 10 mil dit i alla fall men jag var där bara tre timmar innan han föddes.

Igår hade jag hand om BroderB:s hund Nalle. Han satt mest och väntade på att dom skulle komma hem. Så kom Datafia med köttbullar och rullrån och då blev det lite roligare.

När Broder B o Frun kom hem så hade dom med sig de godaste räkmackor som finns. De görs i Stugun och är de godaste mackor som finns.

Det var allt. Nu är det bara att koka lite kaffe och vänta på att snön ska falla. Jag som både ska till tandläkaren och till vattengympan imorgon men det är väl bara att vänja sig med snöskiten. Hoppas att den går bort fort i alla fall.

Dagens ord: Precis nu i detta ögonblick tittar jag ut och ser stora äckliga snöflingor falla. Fy vad jag blir less.

men det är väl bäst att börja från början.

Lite duggregn när jag styrde mot Hammarstrand. Började med att åka till Älggårdsberget och äta lunch. DansBritt och jag hade sällskap med hennes dotter och familj den här dagen.

Regnet hade slutat och det var riktigt fint väder när vi åkte upp till kyrkogården och satt dit lyktan på mammas grav. Som alltid är jag så förvånad att det var så länge sedan mamma dog. Det känns inte så. Trots hösten fanns det två rosenknoppar på hennes rosor och jag tog inte bort dom. Det vore synd.

På den här kyrkogården bjuder man på glögg och eldar i korgar den här speciella dagen och det är trevligt. 

Så for vi ner på samhället och som tur var följde DansBritt med mig till äldreboendet. Jag skulle hälsa på moster en sväng och ge henne tunnbröd.

Jag har inte varit dit förut och hade nog inte hittat henne för det var låst överallt och koder och hissar och vete allt men DansBritt har varit där förut och så träffade vi en snäll tjej som  följde med oss.

Moster bodde i ett litet rum och fast det var fint så kände jag med ångest att jag skulle tvärdö om jag var instängd där och inte kunnat ta mig ut. Fy sjutton för gammeldagarna. 

Så for jag på affären och det var då det hände.

Utanför stod kyrkans människor och gav mig ett ljus och när jag kom in så träffade jag en av mina danskillar som jag inte träffat på länge. Vi pratade dans och lite av varje och han fortsätter att åka till stan varje vecka för att dansa. 20 mil i mörkret. Den är värre än jag och ännu mer danstokig.

När jag skulle gå ut sa han att han skulle bära min kasse och att någon man burit min kasse har inte hänt på jag vet inte när. Tanken far. Är det för att han tillhör de ovanliga kavaljererna eller är det för att jag såg gammal och skröplig ut.

Det var i alla fall väldigt gulligt.

Så vidare till nästa kyrkogård, den hemma i byn Håsjö. Tände ljus på 6 gravar och det var stilla och många ljus överallt.

Sjön låg blank som siden och det var en fin ro.

När jag kom hem tände jag några lyktor utomhus för att lysa upp de mörka kvällarna fast ingen mer än jag lär se den. Möjligen då någon av timmerbilsförarna för dom kör som attan här och vägen som vi skrapat och gjort fin är snart helt förstörd igen.

Så är det att bo i skogen (så länge det finns någon skog kvar). Skogsbolagen gör sitt bästa för att kalhugga allt dom har och skyller det på älgarna och på insekter som äter trä men egentligen är det för att tjäna mest möjliga pengar. Det är jag helt säker på.

Dagens ord: Den här helgen kan man inte låta bli att tänka på alla man saknar och som inte finns längre.

Det hat varit ett par dagar som gått fort. 

Tisdagen for DansBritt och jag till stan för att gå på föredrag om gatuhunden Artur.

Egentligen var det Kinabror som skulle gått på den men han är ju i Skåne så vi fick biljetterna.

Det var en rörande historia som satt sig i hjärtat och jag ser fram emot filmen som ska komma. Den måste man se.

Vi hann med lite annat i stan. Jag köpte nya postlådor till postställningen och två lyktor som jag ska hänga upp på den så de mörka nätterna får lite ljus.

Vi han äta lunch och så träffade vi Sofiepropp nere på stan och gick på cafe.

Dimma var det efter indalsälven men hade lättat när vi for hem.

Så snabbt i säng för jag skulle vara hos tandläkaren redan klockan 8 på onsdagen så jag måste upp tidigt. Det börjar väl vara på slutet nu med tänderna, kanske bara ett par gånger till. Tid tog det i alla fall innan jag kunde åka hem. Trött var jag och hade lite huvudvärk efter allt borrandeljud. Jag brukar inte ha huvudvärk men nu hade jag det.

Så var det dags att ge mig iväg till vattengympan och bastun och sedan blev jag bjuden på mat hos Broder B och Frun.

Så hem och somna framför tvn. Hann inte ens se hela "Bonde söker fru".

Gamle A ringde och ville ha salva. Jag gör en salva med styvmorsviol och bivax och lite annat smått och gott som funkar bra för hans krämpor. Nu har jag inte gjort någon på väldigt länge så imorse satt jag igång.

Öppnade kistan med alla grejor som jag behöver och satt igång. Det doftar underbart av salvan och är ganska lätt att göra. Det som tar längst tid är att röra och röra tills den kallnar så den blir krämig och fin.

Jag är av den sorten som håller på med en massa saker men dessutom är jag så att jag blir less fort och slutar med olika saker. Nu har jag i alla fall gjort lite salva 

Under tiden så har jag kokat en jättekastrull med soppa. Dit har jag stoppat allt jag hittade i grönskaslådan och köttfärssås och massor av kryddor.  

Ska väl gå ut en sväng sedan men det är lite trist att gå utan hunden måste jag erkänna.

Dagens ord: Ingen snö tack och lov. Ingen is och ingen halka.

Så är det dags för höstens tunnbrödbak. Det är som vanligt PappersBeda och jag som ska till med det. Den här gången har vi inte bara bakat av vår vanliga stöpa utan vi har gjort en ny deg också. Efter att ha bakat samma i över 20 år så kanske man kan variera sig lite. Det blev väl ganska bra men jag gillar mer det som är kryddat med anis och fänkål som vårt andra recept har. 

Det tog några timmar och nog vet jag att jag börjar bli gammal. Dels min fot och så är ugnen så låg så man får stå dubbelvikt och efter några timmar får jag ont i ryggen.

Det är PappersBeda som kavlar för hon är en van bakare och jag som tål värme står och gräddar. Vi jobbar bra ihop och det är roligt att träffas så här och man hinner prata mycket på dom här timmarna.

Nu fick jag kontakt med två av mina barndomsvänner som sa att dom aldrig bakat tunnbröd och ville lära sig så till sommaren bestämde vi att dom skulle baka med mig. Kul att några vill lära sig. Det är ju en fin bakstuga vi har men nästan inga som bakar och tunnbröd är ju väldigt gott. 

Efter baket for jag till Datafia med smaktunnbröd och drack lite kaffe för att sedan fortsätta till Broder B med lite tunnbröd.

Sedan hem.

Sedan jag tagit reda på diska och stök och stoppat in alla grejor var jag minsann trött och lade mig på soffan.

Fina dagar har det varit och igår var det soligt och lugnt.

Tänk att blommorna fortfarande lever. Det är faktiskt ovanligt för den här tiden och det har inte varit många minusgrader som tur är. Ju längre det är skaplig temperatur och ingen snö är jag så glad. Blir det snö så hår tidigt så är vintern så lång. 6 månader är alldeles för länge för att man ska stå ut med snö, halka, kallblåst och elände.

Jag fryser så väldigt när det är vinter. Jag har alltid gjort det men ännu mer nu på gammeldagarna. Dom som säger att "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" kan fara åt helvete för det är minsann inte sant, åtminstone inte här i kallhålet Fisksjön.

Det är så fint så länge sjön inte frusit och nu är den här månaden slut och fortfarande är det inte is på sjön.

Jag tycker om när sjön ligger blank.

I dag har jag tagit fram gravlyktorna och putsat och fixat med dom för snart är det dags att sätta upp dom. Tror minsann att jag ska fara till kyrkogården och sticka ner dom innan det blir fruset i marken så det inte går att trycka ner dom.

I morgon har jag ett litet äventyr att ge mig ut på men mer om det senare.

Dagens ord: Vet fortfarande inte vem som satt den fina lilla vedbärande tanten i vedboden men jag har mina misstankar faktiskt.

När det kommer några fina dagar med sol och ingen blåst kan jag slå vad om att det är massor med fruntimmer som tycker att det är lämpligt att putsa fönster och höststäda. En och annan karl också kanske, bästa att inte göra bort sig med att säga något fel.

Jojo men, här ligger latkärringen Skogsnuvan och läser och visst skutte det behövas städas hos mig men varför förstöra fina dagar med sånt. Nu måste man verkligen ta de sista solstrålarna in i kroppen. 

Skogen lockar och jag klär på mig och går ut. Pysslar lite i trädgården.

Går bort till badstranden och får för mig att jag ska fixa en grej.

Förr var vi väldigt ofta på badstranden på kvällen. Där skiner solen så länge den är uppe och sanden och stenarna behåller värmen länge.

Allt var enklare förut. Vi var många här då. Vi tog en korg med korv och lite annat och satt oss vid elden och grillade. All enkelhet, bara täljda grillpinnar och en eld.

Inga flotta grillar och konstigheter. Sällskapet var det viktigaste. Nu har vi inte grillat där på många år. Vet inte varför det inte blivit så. Kanske för att vi har egna grillplatser var och en på sin gård.

Det är så tyst den här dagen och jag hämtar lite stenar och gör en liten grillplats.

Inte har jag något att grilla men jag tänder en liten eld bara för skoj skull och sitter där. Elden värmer och solen värmen min rygg.

Så går jag tillbaka till min strandstuga och sätter mig där en stund innan jag går hem.

Då är det dags att gå bort till Broder B och frun. Deras gulliga dotter är där och vi äter lax som Broder B grillat utomhus.

Så går jag hem i mörkret och eftersom en stor älg skrämde livet ur mig sist jag gick hem i mörkret så spelade jag musik eftersom jag gick. Alltid skrämmer det någon. Jag gillar djur men inte när dom kommer för nära i natten. Speciellt ugglor som tar min mössa eller älgar som är i brunsten. Då vet man inte vad som kan hända. 

I morse skulle jag gå ner till vedboden och hämta ved till tunnbrödbakningen. Döm om min förvåning när jag hittade den här lilla medhjälparen bland veden. Vem i sjutton har lagt den där tro?

En jättegullig vedkärring. Nåja jag får fundera på det ett tag. 

Vi hörs en annan dag. Nu är det mycket på gång ska ni veta.

Dagens ord: Ni som njuter av att städa gör det och vi andra som vill vara i skogen och njuta kan göra det.

Nu när Kinabror och Jack åkt till Skåne och blir borta ända till i februari så är det ingen hund som väntar på bron klockan åtta på morgonen. Då ska han komma in och få tre skivor ost och dessutom det sista på min frukostmacka.

Nu har jag börjat ligga längre på morgonen.  Det är mörkt och dystert och varför ska jag upp. 

Jag har samlat på mig en hög böcker och ligger kvar och läser på morgonen. Kliver upp och tassar omkring i morgonrocken och ser på tv och dricker kaffe. Tittar på ett avsnitt av "Robinsson" och sedan får jag på mig lite kläder och går ut och matar fåglarna. Nu när jag fått solrosfrön så är det en väldig aktivitet i fågelborden. Till och med ekorren vågar sig fram för att ta lite frö.

Broder B och Nalle kommer och hälsar på lite då och då. Holländarn jobbar med postlådeställningen men annars är det ganska lugnt. Jag har varit bjuden på mat till Broder B i två dagar nu så jag kan inte klaga på att jag ätit ensam i alla fall.

Jag ser på facebook att många är utomlands men jag får nöja mig med att se på instagram där jag ser på bilder, små korta filmer om Venedig och resten av drömlandet Italien. Dessutom är det ofta musik till och jag faller i drömmar och minnen av en tid då även jag kunde åka och njuta.

Min gamla strand är ju liksom inte samma.

När jag sitter där och tittar och minns blir jag varm för en stund. Känner stämningen, minns dofterna och minns smakerna av den härliga maten och allt som smakade mycket mer än här. Suckar och vet att den tiden är förbi. Bara trista gammeldagarna kvar nu.

Idag är det fint väder så jag ska väl försöka ge mig ut ett tag och så är det vattengympa. 

På lördag ska PappersBeda och jag baka tunnbröd och lite annat finns planerat framöver. 

Dagens ord: Frågan är hur jag ska klara så många månader av vinter. Bara snön håller sig borta ett tag till.

Tidigt i morse åkte Kinabror och hunden Jack mot  Skåne och nu blir jag ensam ända till i februari. Ja, katten är ju kvar förstås. Det började snöa i morse och jag blev som vanligt väldigt nerstämd och gruvsam för vad som ska komma.

Så är det den förbannade bilen. Igår så var det bara en lampa som var trasig men det är konstigt. Radion låter dåligt, ac-n är trasig.

Rutan som gick sönder fast jag inte ens körde har jag inte lagat ännu. Det saknas pengar.

Som tur är så är Broder B här just nu och ska byta till vinterdäck till mig och det var ju väldigt snällt så jag slapp lasta däcken i bilen och fara till verkstad och göra av med ännu mer pengar. 

Nä nu går vi till positiva saker. Fåglarna är galna nu när dom fått solrosfrön. Hackspetten och ekorren har kommit hit och småfåglarna förstås. Dock har inte domherrarna kommit ännu men det blir väl nu. När snön kommer så brukar dom komma.

Fredagen var en lite märklig dag. Det skulle bli sol men världen var inbäddad i dimma hela dagen.

På eftermiddagen gick Jack och jag vår vanliga badstrandsrunda.

På något sätt är det vackert och magiskt med dimma.

Borta vid ån var det riktigt fint.

Solen lyste igenom lite grann då och då men bara lite.

Så gick vi stigen hem och den var om något riktigt magiskt och vi kände oss som om någon tittade på oss.

Vi går ju varje dag Jack och jag. Lördagen och söndag gick vi förstås. Måste passa på innan dom åker iväg. Det är inte lika kul att gå ensam.

Bort mot stedesbacken gick vi och jag råkade precis gå när solen satt sig på storgranen. Nu är dom vita höbalarna borta. BonnAnna kom och hämtade i helgen.

Bäcken forsade ordentligt borta vid vättarnas hem.

Ormbunkarna är gröna länge och jag tycker att dom är så fina.

När man går i vättarnas skog ser man alltid något nytt som man inte märkt förut. Som det här hålet som man undrar vad som finns bakom egentligen..

Nu är det slut med blommorna utomhus för flera minusgrader har gjort sitt men inne blommar det fortfarande väldigt mycket som orkideerna tex.

Slutar med en solnedgångsbild för någon stund kommer solen fram faktiskt.

Dagens ord: Nu är det över och värre tider väntar.