Så sitter jag här mitt i natten alldeles för mig själv och äter en skinkmacka och dricker julmust. Utanför faller stora snöflingor och jag satt ut gröt och skinkmacka till tomten.

Ja. då var det över. Det var inte mer än så här. Jag har spelat huvudrollen i julaftonens stora spel och inte blev det helt lyckat heller.

Ibland går det inte så lätt och tyvärr blev det en sån här dag, varken änglar eller tomtar var med mig.

Höger pekfinger har ett stort skärsår. Det blir att ha gummihandskar när man ska diska och skala potatis och gudarna ska veta att jag har gjort både ock  idag, hela dagen lång känns det som.

Broder B o jag var ner på gravarna och skulle tända ljus. Då skar jag mig på ljuslyktan så även vänster hand blev skadad.

Nu trillade dom in alla hungriga vänner och släktingar och 3 hundar. Båda bröderna med tomteluvor på som vanligt. Jag tror mig om att vara en rätt lugn person men jag drabbades av lite panik när jag råkade tappa ner en flaska med glögg i köksgolvet så glasbitarna for omkring och ni vet ju hur kletigt det blir av glögg.

Vilken massa disk det blir av 15 personer och jag känner mig inte särskilt snygg i förkläde och operationshandskar på men vad gör man?

Inte blir det bättre av att vasken fastnade igen och jag fick rensa avlopp mitt i alltihopa.

Disk och matrester överallt och visst är det jobbigt med julmat. Plocka tillbaka och få in det i ett alldeles för litet kylskåp. Ja ni vet. Alla har samma problem.

Hundarna fick köttbullar och prinskorv och för dom var jag nog populärare än tomten till och med.

Så var det då dags för tomten att dyka upp.

Det är jobbigt att vara tomte. Komma in påpälsad från kylan, in i värmen och läsa julrim och dela ut paket.. Hua, så  mycket paket det är. Lille Liam var i alla fall inte rädd för tomten och hjälpte till att bära ut paket med ett stort leende i sitt söta lilla ansikte.

Paniken infann sig när alla paket var öppnade och golvet översvämmat av papper och tomma lådor och saker överallt.

Så var det dags för efterrätt och kaffe och mitt i alltihopa kom mer folk. DataFia med familj. Ännu mer disk.

Kvällen avslutades med besök i vår söta lilla kyrka.

Vackert och vilsamt. En ung flicka sjöng vackrare än en ängel. Det är något visst med den här gudstjänsten. De levande ljusen och den nästan magiska känslan och klangen från klockan som ljudit för oss alla i bygden ända sedan 1300-talet.

 När jag kommer hem kastar jag  en blick på disken som är kvar men låter den stå för trots allt finns den kvar imorgon om inte tomtarna har förbarmat sig.

Sätter mig ner och andas ut och känner att benen värker. Håller jag på att bli gammal eller vad är det?

Så kom du magiska julenatt med dina stora snöflingor och dina tomtar.

Både tomtarna och jag är trötta efter den här dagen och imorgon ska jag sova länge, länge.

Dagens ord får bli: Kul med julafton men skönt när det är över.