Det händer ibland att jag får för mig att jag ska göra något jag egentligen borde veta att jag inte kan. När man misslyckats så många gånger borde man lära sig.  Men icke nicke nej, inte jag inte.

Vet ju att det finns vissa saker jag inte kan, sticka, virka och baka. Den enda bakning jag klarar av är att baka pepperkakshus men det är jag en fena på.

Ändå fick jag iden att jag skulle baka farmors goda hastbullar till eftermiddagskaffet. När jag skulle skära en bit av smöret skar jag mig i höger pekfinger så blodet sprutade omking.

Bara det skulle vara en varning men jag fortsatt. Farmors hastbullar var liksom toppiga och fina och goda men mina blev bara som pannkakor eller kanske man kan säga plättar.

Gamle A dök upp för att få kaffe och titta på tv tillsammans med mig och han var snäll nog att säga att dom var goda men platta. Puuuu.

Nåja, jag har tagit en sparktur idag också för att nu är det nog ett som gäller för att jaga bort surfisen vinterdepp.

Troligen sol och ljus och mycket apelsiner för att få tillbaka livslusten.

Igår började DataFia och jag simma på simhallen och det kändes skönt även om vattnet i duscharna var försvunnen ett tag eftersom dom spolade isbanan och då räcker det inte till. Efter att vi suttit i bastun en stund så kom vattnet i gång och allt var frid och fröjd.

Jag har vävt en stund också och det blir jättefint och jag är faktiskt så nöjd. Så jag får väl tänka att kan jag inte det ena så kan jag det andra.

Dagens ord: Tänk inte på det du INTE kan tänk på det du KAN istället.

Tur att man inte är ekorre, eller hackspett, skata eller någon annan fågel när det varit så kallt. När det varit så kallt som det varit nu i några dagar matar och matar jag så mycket jag kan för nu behövs det energi för att leva genom vintern.

De flesta djur är så smarta att dom flyger mot sydligare länder eller går i ide när det är vinter. Önskar jag kunde göra likadant.

Idag är det bara 10 grader och isoleringen har släppt för den här gången. Nu kan man gå ut utan att frysa öronen av sig och man kan ta bilen och fara någonstans om man vill.

Ägnade gårdagen åt att kasta ut julgranen och klä av alla julgranssaker. Det tog mest hela dagen men nu är det gjort. När den börjar barra så måste man ju men den har ju klarat sig länge.

Den här bilden får representera mina funderingar för idag.

Jag hörde på Radio Jämtland att pensionärerna blev illa behandlade om man ville jobba kvar efter 65-årsdagen och sågs med oblida ögon. 60 % av pensionärerna ville jobba kvar om det var möjligt.

Det måste väl vara en jäkla lögn eller så är det någon sjuk statistik.

Eller är folk så hågna efter att tjäna pengar så man är beredd att jobba tills man stupar eller har man inga intressen eller vad.

Jag kan gott förstå att vissa vill jobba som artister, skådespelare och vissa egna företagare som har jobbet som ett liv men andra. Jag tror inte mina öron.

Minns min längtan till frihet när jag började närma mig 62. Minns min lycka över att äntligen vara fri och ledig och äga min egen tid. Att ingen kunde kasta på mig till tråkiga arbetsuppgifter och att folk skulle få skälla på en utan att man kunde skälla tillbaka.  Visserligen oroade jag mig för hur ekonomin skulle bli och det var ju sannerligen befogat.

Även den murknaste tröttaste stubbe kan börja grönska om den får tid och utrymme för annat än jobb. Se bara på min gamla stubbe. Fint va?

Nu när man har tid att göra saker har man ju inte råd. Har man någon krona över så går dom till tandläkare, trasig bil eller något skit med huset. men.........Bättre att vara fri och fattig än ofri och fattig.

När man ser på ungdomsarbetslösheten så kan jag känna att det är bättre att ungdomarna får jobba än att pensionärerna ska hänga sig kvar till dödagar bara för att få bättre pension eller för att man inte kan hitta på något att göra. Det är vad jag tycker.

Ser på min sista burk med hallon som jag tog fram ur frysen för att äta idag. Är det inte en härlig färg så säg.

Då trillar vi osökt in på det där med färger. Jag tror att färger faktiskt betyder mer än vad vi tror. Färg piggar upp på olika sätt och jag förstår inte varför vi går omkring som ett sorgset begravningsfölje med våra svarta och grå kläder. Klart att man blir nerstämd. Inte finns det så mycket annat att köpa heller.

'Jag är lika själv. Har en brun jacka och en grå jacka och en ljus jacka men allt är arvegods och jag skulle aldrig köpa en jacka met tråkig färg.

Vilken är din älsklingsfärg? Just nu är det turkos som gäller för mig. Turkos som havet  i skimrande toner. Det är en så härlig färg som gör mig på bra humör.

Nu när jag sitter och väver och väver in röda, orange, gula, blå toner i min väv och tänker på regnbågden då lindras min vinterdepp och det känns lite bättre.

Man påverkas av reklamen. Nu har jag sett reklam från Island om youghurt som heter Skyr. Naturligtvis måste jag prova. Ska äta den och hallon till lunch. Få se hur den smakar. 

Int har jag något spännande att skriva om heller utan det blev mest bara ett surr om just ingenting.

Ikväll ska i alla fall DataFia och jag fara och simma. Det är ju en skön motion så det ska bli kul.

Dagens ord kom jag osökt in på när jag tänker på pensionsåldern och hur man ser ut när man ibland måste kasta en blick i spegeln.

Man uppskattar inte ungdomen förrän man är gammal.

Om ni inte tror mig kan ni glo på min termometer så ser ni att det faktiskt är sant. Min nya fina värmepump klarar inte av det så nu är det bara 10 grader inne och jag har satt eld i båda spisarna, dragit på mig mera kläder och tagit fram de varma armmuddarna jag fick av Skatan ifjol. Så nu går jag omkring som ett otympligt bylte och gruvar mig för att gå och hämta ved. Som tur är så räcker den några timmar till innan jag måste ut.

Någon frågade mig vilket som var värst, kyla eller snö. Svår fråga att svara på. Båda hindrar en från att göra vad man vill men långvarig kyla är nog det värsta.

Jag som är en sällskaplig människa blir så isolerad då. Man kan inte ge sig ut med bilen om man inte är absolut tvungen och inte en människa kommer hit och hälsar på. Annars är jag ju van att det för det mesta kommer någon varje dag.

Gårdagen var en sådan dag men jag roade mig med att prata i telefon med min moster, mina vänner och klarade av ett och annat tvunget samtal.

Fick ett erbjudande om att vara med i styrelsen för jaktvårdsområde. Har ni hört så vansinnigt galet. Visserligen är jag markägare men jag borde vara den minst lämpade av alla som inte är ett dugg intresserad snarare irriterar mig jägarprat och dödande. Jag tackade nej.

Aldrig känner jag mig så isolerad som sådana här dagar. Instängd och ensam. 

Visst tittar solen fram när det är så här kallt och visst kan man tycka att det är vackert. Ni ser en fin vinterbild och jag ser att mina portaler nästan säckat ihop och att staketet börjar luta åt alla möjliga håll. Se så det kan bli. Allt beror på hur man ser det. En del ser solljuset och en del ser kylan.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Vinter gör sig bäst på vykort.

Julgranen stor fortfarande kvar men börjar barra lite grann nu. Har mina funderingar på att kanske ta och kasta ut den. Det är i alla fall länge sedan jag hade granen så pass länge. Vi får se hur det går.

Jag har börjat på min andra pläd nu och det är betydligt roligare för nu har jag börjat väva på mitt regnbågetema och det är betydligt roligare att se hur det blir undan för undan. Det är rätt kallt där uppe där jag sitter och väver så nu har jag fått tillbaka min blåskatarr. Alltid ska det vara något helvete minsann.

När jag sitter där och väver kom jag ihop att brorsan sa att han lagat mammas gramofon som står på bänken där uppe. Hur mycket skivor som helst finns det och nu provar jag och mycket riktigt. Här spelas det gamla skivor. Startade igång med den första jag hittar: Vikingarna. Stampar i takt på tramporna till vävstolen och längtar efter sommardanserna.

Två av mina bloggkompisar, nej tre föresten är på thailand och det finns underbara bilder på grönt vatten och mjuka sandstränder. Tänk vilken lycka att få åka härifrån och vara några veckor i solen och värmen. Jag kan riktigt föreställa mig njutningen att få skala av sig kläderna och krypa ner i ett salt varmt vatten.

Känns som om mitt liv just en sådan här dag inte kan intressera någon och jag har ingenting klokt att säga till er heller så därför slutar jag nu.

Dagens ord: Håll er inne när det är så här kallt.

Inser med förvåning att det faktiskt är så här att jag verkligen har fått en kärringstämpel på mig nu till slut.

Har aldrig kännt mig som en kärring men nu inser jag att det finns en del som talar för att det faktiskt är så.

Det torra skinnet och rynkorna lite här och där är väl bara en del.

Att sitta varje dag och sukta två timmar över "Dr Qvinn" och kolla Syllys snygga ansikte och fina kropp måste väl vara kärringvarning och dessutom leva sig in i det så att jag ibland inte ens svarar i telefon måste väl vara sånt.

Att inte vakna på morgonen utan ett par koppar kaffe är väl ytterligare en del.

Nu måste jag ge er ett boktips som troligen också är en kärringvarning men en så rolig sådan.

Det är Karin Brunk Holmqvists böcker. Handlar om vanliga människor och om jag skulle kunna skriva så skulle jag skriva som hon. Roliga, underfundiga och rörarnde böcker som man läser med ett leende på läpparna.

Nu har jag läst Stenhimlen, Sirila Gentlemän sökes,Potensgivarna. Läs dom. Det värmer i vinterkylan.

Ängslan är väl också en kärringvarning. Det har blivit värre och värre tycker jag. Ängslan för lastbilarna, för att köra bil i halkan, för att saker ska gå sönder i huset, för att jag inte ska ha pengar till de oändliga räkningarna som dyker upp. Ängslan för att ta itu med saker som jag gruvar mig för. Känns som det alltid finns något att änsla sig för och jag minns inte att jag gjorde det förut på samma sätt.

Nåväl, vad har hänt?

Inte så mycket. I förrgår kväll var PappersBeda här och hjälpte mig att göra fransarna på pläden så nu har jag börjat med en ny pläd som kommer att bli i regnbågens alla färger och då kommer det att bli mer inspererande att väva för man ser bit för bit vad som händer. Hon låg över på natten.

Igår var jag iväg och jobbade en stund men annars vet jag inte. Dagarna flyter liksom iväg utan att det blir så mycket uträttat.

Idag är det 20 grader kallt men när jag tittade på bloggen om ifjol och iförfjol såg jag att det faktiskt var 36 grader kallt och då är ju de 20 som det är idag ingenting.

Vita syrener längtar jag till. Tänk att få ta ett djupt andetag och känna doften av syrenerna. Lagomt till midsommar slår dom ut om man har tur.

Lite senare kommer dom lila och sådana har jag massor av. Det är fint att tänka på att sommaren faktiskt kommer till slut. Att man sova med öppet fönster och höra fåglarna och känna dofterna och känna att man lever tillsammans med resten av naturen.

Vintertid är man instängd och kall och frusen. Som tur är så har jag det varmt och skönt inomhus nu och att slippa frysa inomhus är en stor lättnad.

Vad mer. Det börjar vara lite jobbigt att bo så här nu. Inte bara för lastbilarna utan för att många av mina vänner är långt borta. Många har flyttat långt bort och kylan hindrar mig från att fara och hälsa på. Bensinpriset hindrar mig också. Jag får verkligen tänka på att inte använda bilen för mycket för jag har ju lagt ner så mycket pengar på bilen innan och bensinen börjar bli så dyr.

Det är ytterligare ett tecken från myndigheterna att dom inte vill att folk ska bo kvar på landet. Det går jävligt bra att skicka allt möjligt land och rike kring med bil fast det finns tåg men sätta åt privatbilisterna med ständigt ökande bilkostnader.

men ni vet.......tjurigare än en gris är jag och jag ska inte ge mig. Här ska jag bo så länge jag inte trillar av pinn eller blir överkörd av någon lastbil och då jävlar ska jag spöka i evinnerlig tid. Då behöver man inte ens bil för att färdas omkring kan bara fälla upp armarna och flyga som en svala vart man vill (tror jag i alla fall).

Jag ska bo här bara för att kunna njuta av de få ynka sommarmånaderna, lukta på blommorna i min trädgård, vandra bland bergen runt min sjö, bada naken i rent klart vatten och ha fest med mina vänner och släktingar och bada bastu och sitta på bryggan och spela på min trumma. Så får det bli.

Dagens ord: Om inte livet vore ett rent helvete ibland skulle man inte njuta av att allt blir bättre lite då och då.

Om man aldrig frusit skulle man inte tänka på hur skönt det är att ha det varmt.