Flera dagar då snön bara vräker ner och förstör alla planer som man haft. Tisdagen tänkte jag åka på pro nöje med film och fika men oplogat och snöigt och eländigt. Skotta och sopa och bilen ser ut som en stor snöhög. Det blev att stanna hemma och inne det. Humöret på sämsta läge minsann. Tänk att mitt sinne blir så segt och ilsket och deppigt när det snöar.

Igår var det samma. Visserligen skulle jag ju vara glad att Kinabror skottar både med traktor och fyrhjuling så jag bara behöver göra handskottningen men det är nog så illa det och jag får ont överallt. Tre gånger sopade jag av bilen innan jag kunde ge mig iväg på vattengympan.

Det gjorde mig ju på lite bättre humör för det är alltid härligt att vara i vatten och prata med dom andra i badet och ta en bastu men när jag kom ut och skulle hämta bilen var den vit av snö och det hade frusit på rutorna så jag fick skrapa och sopa och blev genast kall och blöt igen. Fan ta gubben snö.

En av mina bloggvänner skrev om hur det var förr i tiden då folk hälsade på varandra utan att ringa eller bli bjuden. Så inser jag ju att jag lever i gammeltiden. Det är så är det här hos mig i den här lilla byn. Vi hälsar på lite hur som helst hos varandra. Det är bara att gå in och det finns alltid en kopp kaffe. Sällan låser vi dörrarna och det händer att det sitter gubbar runt köksbordet när jag kommer hem från någon runda.

Nu kan vi inte gå någon runda hunden Jack och jag. Skoterspåren är igendrivna  och vi kan inte gå någonstans mer än ner till sjön. Skit med snön som sagt.

Vi återgår till 2017 i juli. Vad hände den sommaren tro.

Massor med barn på besök och det är alltid trevligt.

Surströmming på Kinabrors paveljong.

Det var mycket hjortron den sommaren.

Dans i Hällesjö. Klart att jag ska iväg då.

Ja det var väl en fin sommar vad jag minns. Tur att sommarn finns och jag hoppas innerligt att det blir dans när sommaren kommer men än är det lång lång tid innan den förbannade snön går bort.

Dagens ord: Sov du lilla videung än så är det vinter.