Senaste inläggen

Av Anita - 19 december 2020 09:42

Ingen har väl ungått att höra vad jag tycker om snö. Snö ger jobb och ont i ryggen. Snö gör att det inte finns någonstans att gå utom på vägen. Snö gör att man måste sopa bilen så fort man ska ut. Snö gör det svårt att köra bil på vägen. Snö gör att man blir blöt och kall när man är ute. Men fortsätt att älska snö ni.


Jag hade i alla fall ställt in julgranen under tak och den är snöfri. Visst är det lite tidigt men jag tog in den och började klä den. 

 

Den var liten och tjok men den får duga. Huvudsaken är att den är grön och har många kraftiga grenar som orkar hålla upp alla saker som ska vara på. Nu står hon där den julens brud som granen sak vara. Den luktar så gott och lyser upp.


Att klä granen brukar ibland vara speciellt när jag har någon som hjälper till. Alla saker bär med sig minnen och jag vet precis hur gamla sakerna är. Kulor som alltid har funnits sedan jag var liten och mycket längre. Det är bara flaggorna somm jag inte satt upp. Tycker att det känns lite hemskt att sticka in dom i grenarna.

Julgranskaramellerna är gamla. Dom innehåller inte någon godis för dom har sedan länge plundrats men änglar och tomtar finns kvar som dekoration.


Vet att en del vill ha vita kulor och ljus. Det är väl samma där. Blekt , vitt grått och svart är ju bevars modern. Nu är jag inte modern utan en gammaldags tant och jag vill ha rött och färg och tomtar och girlanger. Det är liksom jag och gamla grejor passar mig. Samma saker som alltid funnits i det här huset. Barnens hemgjorda och 100-åriga kulor. Det är grejor det.


Så åter till det där med snö.

 

Det kom så där en dm igår natt och nu har jag ju tur som har Kinabror kvar här. Han drog ut med traktorn med söslunga och sedan tog han fyrhjulingen och skrapade av resten. Jag tog snölassen och skottade runt bron.

 

Det var första gången jag skottade och jag tänkte att jag kanske skulle ha ändrat mig och tycka att det var kul men inte var det så inte.

Jag hatar fortfarande att skotta snö. Nåja det hade kunnat vara värre. Det som Kinabror gjorde på ett par timmar hade tagit hela dagen för mig om jag skottat för hand. Det fanns sådana tider också.


Vi satt en stund och såg på skidskytte på eftermiddagen och jag klädde klart julgranen och satt och mös när jag tittade på den. Så fin den blev. Så tycker jag i alla fall fast jag vet att dom flesta tycker att jag har för mycket grejs på den men det skiter jag i. En gran ska lysa och blänka och lukta skog och det har hänt att den klarat sig ända till påsk och fått små rosa kottar och gröna skott. Vi får se hur det går.


Nu har jag sett adventskalendern och druckit morgonkaffe. Ska väl ut och mata fåglar och lite annat men idag är en lugn dag. Ser att det är nillgradigt så kanske smälter snön bort.

Man kan alltid hoppas att det blir lokalt varmare just här för jag missunnar inte er snöälskare att få ha kvar snön hos er. Tro inte det. Rulla er i snön och bygg snögubbar och gör snöänglar och åk skidor och vad ni vill bara jag slipper. 

 

Dagens ord: Som jag sagt förut. Snö gör sig bäst på kort.


Av Anita - 17 december 2020 09:53

Nu i dessa tider är det tur att tvn finns även om en del kultursnubbar tycker att det bara är skit på tv. Jag tycker att det är rätt mycket bra så här inför julen. men .....jag är en enkel själ.


Härom kvällen såg jag på "Dirty dancing" och suktade över både dansen och den ursexiga killen som dansade.

Adventskalendern tittar jag på och luciafirandet var det bästa jag sett på flera år. Så är det " bonde söker fru" och så förstås Ernst som dom flesta män hatar. 


Man kan till och med följa med på gympa varje morgon om man vill. Nu gör inte jag det för jag är alldeles för lat på mornarna men nog skulle man behöva nu när det inte finns någon vattengympa att mjuka upp kroppen med, utan bara motionerar med promenader, sparkturer och vedbärande. Nog skulle man behöva nu när skinnet hänger som på en gammal elefant.

 

Nog om det. Igår var en jättefin dag. Jag gick bort till Broder B och frun och tittade på deras renovering och drack kaffe.

Då plötsligt kom solen fram.

 

Det var länge sedan den visade sig och humöret blir genast bättre.


Jag gick hem och gjorde lite bivaxljus och torkade älgkött i ugnen 


Sol, nollgradigt och ingen vind. Jag lockades ut ganska fort igen för att gå ner och elda bastun och ta mig ett bastubad. Det var länge sedan nu men så skönt.

Nu är jag ju av den fega sorten som inte rullar mig i snön utan går upp och duschar inne. Tvättade håret och så tittade jag på tomteparet som jag fått av mamma. Dom passar väl i badrummet.

 

Egentligen ska dom spela julmusik och jucka i takt med musiken men dom tiderna är slut för både tomteparet och mig och inte räcker det med att byta batterier heller för det har jag försökt. Nåja sånt är livet. När batterierna tar slut och motorn inte funkar så blir det så.


Dagens ord: Tänk om det vore så enkelt att man kunde byta batteri och bli som ung på nytt.


Av Anita - 13 december 2020 08:04

 

Visst kunde det vara värre men det kunde vara bättre också.

Visst är det lagom med snö och bara någon grad kallt och ingen blåst. Visserligen blir det aldrig ljust men i alla fall.

Det är luciamorgon och jag kliver upp för att se på tv och firandet. I år från Jukasjärvi och utomhus.

 

Sätter mig i soffan efter att jag kokat kaffe och tänt i braskaminen. Tänt lite ljus. Visserligen har jag inga lussekatter men en pepparkaka plockar jag fram.

 

Mina små lucior är väl det närmaste jag kommer idag. Annat var det förr.


Lucian och tärnorna på tv är så vackra med sina släta ansikten och tjocka fina hår och sjunger fint gör dom också.

Minnen sköljer över mig.

 

Det var lussande varje år. Redan när Sonen var en söt liten plutt gick vi i granngårdarna och lussade med kaffe och pepparkakor.

Jag har inga minnen från luciafirande när jag gick i skolan. Var nog aldrig lucia men visst var man tärna.

 

Här lussar vi hos Ragnar. Det hus som Mustachen fick ärva. Nu är han borta och i huset bor holländarna. Allt ändras.

 

Sven och Rut Väst i gålan är också borta sedan länge och de vackra huset är bara sommarställe nu mera. Minnen av de snälla och rara människorna lever kvar. 

 

Klart att vi lussade på jobbet också och det var riktigt roligt och lyste upp tristessen. Allt är borta där också nu. Inte ens lokalen finns kvar. 

 

Även senare har jag lussat för de män som levt med mig och även det har ju upphört nu och dom är försvunna åt alla möjliga håll. Jag har knallat upp i sovrummet med brinnande ljus i hår och fika på säng. Jag har i alla fall inte plågat dom med att sjunga så det är inte därför ingen av dom finns kvar.


Nog om det. Allt förändras och det var mycket som var bättre förr men jag må ju erkänna att vädret har varit bra utan just någon snö och ingen kyla. Det var varit luciamorgnar som det var minus 30 grader också. 


Så det har kunnat vara värre men också bättre. Folk säger alltid att det kunde bara värre och jag har aldrig hittat någon tröst i det. Ingen säger att det kunde vara bättre och när folk frågar hur det är så svarar det alltid bra eller fint.

En gammal jobbarkompis som ganska ofta mådde skit svarade " huvudet upp och fötterna ner". Det tyckte jag var ett bra svar. Folk frågar inte hur man mår för att få svaret att man mår skit. Varför man frågar vet jag inte.


Jag mår i alla fall inte skit fast det kunde vara bättre. Men jag tog mig till att ta fram det gamla rullrånjärnet och började med det kletiga jobbet att göra rullrån.

 

Det rinner smör runt om och ryker och dom första blir alltid brända men några skapliga fick jag till i alla fall. Jag kan ju inte baka egentligen. Det var min mamma och farmor som var dom bästa bakarna. Jag åt mest degen men jag är en mästare på att göra pepparkakshus men även det är en tid som för evigt är försvunnen.

 

 

Det var nog mer än 10 år som jag gjorde en massa hus men ritningarna är kvar om jag skulle drabbas av någon lust men det är inte kul att göra sånt ensam. Ibland blev det en hel by med hus. Dom här har jag fått hjälp med garnering av lite olika barn som hjälpte till.


Så börjar det ljusna lite ute, bara lite men i alla fall en aning. Ha nu en fin lucia och jag hoppas att någon av er åtminstone får besök av någon lucia.


Dagens ord: Det kunde vara värre men det kunde också vara bättre.




Av Anita - 10 december 2020 09:07

 

Jag låg i badkaret som vanligt. Att ligga i badet och läsa har varit en njutning ända sedan jag fick badkar men....

Nu låg jag och läste hemmets journal som vanligt och hittade en artikel om hur njutningsfullt att bli äldre. Någon klok psykolog som gav goda råd om att bejaka gammeldomen. Pytt skit i pannkakan.

Som tex när jag låg i badet. Nu för tiden får jag ha pannlampa och glasögon som immar igen. Det behövde jag inte förut och jag kan tänka mig hur jag ser ut. Inget njutningsfullt i det. Inte känns det så kul att höra att man är den gamla gruppen som är i farosonen för pesten heller. Varje dag hittar jag nytt förfall på kropp och själ. Allt nytt som kommer som jag inte begriper mig på. 


Nya bilen tex som jag har haft i ett år och fortfarande inte lärt mig alla knappar och grejor. Jag hade in den på verkstad för service härom dagen och där rök några tusenlappar. 


Feg blir man också. Jag är rädd att ramla och bryta benen på blankisen och inte har jag vågat åka skridskor än.

Dom råden kan psykologen stoppa upp i ändan.


Det enda positiva med att bli gammal är att man slipper jobba och kan ligga och dra sig på morgon. Ligga och läsa och gosa med katten. Nog om ålder.


Mörkt är det ute men det snöar inte i alla fall. Julgranen står kvar i skogen men det är ingen brådska med den.

 

Annars är det nästan färdigpyntad men iår kommer jag inte att ta ur alla 17 lådorna. Lat och bekväm blir man också på gammeldagarna. 

 

Dom två gamla julbonaderna vill jag i alla fall ha upp. Dom fanns när jag var liten.

 

Köket är klart. Det blir inte bättre än så här.

 

Fönstren är fulla med tomtar och grejor.

 

Sakta ljusnar det lite utanför och en ny dag kommer. En ny dag som man får ta som den kommer.

 

Dagens ord: En sur gammal kärring som jag kan inte ta till sig kloka ord om ålderdomen.

Av Anita - 5 december 2020 14:11

 

Jag har bestämt mig att inte låta mig nerslås av elände nu i svarta tiden. Det är tomtarnas tid och så ska det vara. Jag har plockat fram tomtelandet och katten Morris tittar intresserat på. Han vill bra gärna putta ner tomtarna på golvet men jag pratar med honom och förmanar honom. Vi får väl se hur det går.


Det är tö ute nu och kommer lite blötsnö då och då. Jag vandrar bort till Kinabror igår för att äta middag och inte undrar jag på att han vill bo kvar vid sommarstugan.

 

Man skulle kunna tro att det är tomten som bor där borta i timmerhuset.

 

Det är verkligen ett tomteställe och så fint.


Ja, vad gör man mer då. Jo fram med julbocken och tomtarna som ska stå på farstukvisten och välkomna.

 

Så ta fram lite av varje. Hänga upp halmsaker och tomtar i min krona.

 

Skriva julkort gillar jag. Köksbordet fullt och när korten inte räcker gör jag egna.

 

Tror att det blev 26 julkort i år. 


Vad mer att säga.  Tomtarna tittar fram ur vrårna och på spisen puttar älgkalopsen och på tv är det skidskytte. En helt vanlig dag i december och jag är glad att det inte kommit mer snö.


Dagens ord: Jag gläder mig åt att jag har tunnbröd och älgkött och bär i frysen så jag kan laga god mat. men nog skulle det var fint med en dans eller åtminstone en kram.

Av Anita - 3 december 2020 10:18

 

Här är ingången till vättarna och tomtarnas rike. Tänk att det är december och så lite snö. Lite snö och lite blåst och blankis på sjön. Mer kan man inte önska sig av vintern. Tänk om det kunde få vara så här då ska jag inte klaga. Det lovar jag.


Tråkigt nog blir det mer och mer corona för varje dag och vi håller oss hemma. Far iväg på affären när det är som minst med folk. 

 

Visst finns det besvikelser i alla fall. Min fd jobbarkompis och jag brukar alltid stöpa ljus den här tiden men iår har vi fått ställa in det också och det är ju synd. Allt roligt som man brukar göra den här tiden är ju borta men det hade kunnat vara värre. Vi är i alla fall friska och krya hela gänget just nu.

     

Måndag var det köttbullstekning av fem kilo köttfärs. Jag blandar älgfärs med fläskfärs och steker i ugnen. Det tog nog mest halva dagen och sedan kom Broder B och frun och Kinabror på middag. Vi måste ju prova och se om dom duger som julköttbullar och det gjorde dom.

 

Så har jag lagat jultomtemarchallerna och dag för dag blir det lite juligare och juligare. Nu har dom gamla tomtarna fått komma fram. Det tänder minnen. Paret med tomteluvorna som mamma och jag sydde. När gubbtomten ramlade ner med örat i en kaffekopp och fortfarande har en brunt öra. Mammas stickade tomte som hon gjorde lika till barnbarnen och så den jättegamla tomten som jag fick när jag var liten. Ja så många minnen när julsakerna kommer upp.


Nu gäller det att försöka muntra upp sig så gott det går och jag har bestämt mig för att göra juligt varje dag och frossa i julsaker. Har man massor med lådor fulla med grejor så varför inte. 


 

Så går jag förstås ute i skogen med Jack, åker spark på sjön.

 

Att åka i mörkret på en knastrande sjö är rätt härligt och rätt som det är ser man något som man undrar vad det är. Är det ögonen på ett djur som syns eller vad då? I juletid vet man aldrig. Vad är det som man ser i ögonvrån? Lika bra att inte veta.


 

Igår kom Storfiskarn oh fikade en stund men annars var det lugnt. 

 

Nu vaknar jag till en dag då vädret har ändrat sig. Det blåser och snöar lite lätt och är nästan nollgradigt. 


Dagens ord: Det går inte att bestämma över vädret och tur är väl det. Tänk om alla skulle bestämma, då blev det ju slagsmål på en gång.


Av Anita - 30 november 2020 08:45

 

13 grader kallt och en klar och lugn morgon. Var det igår alltså.

Nu skulle det bli sovrumsstädning.  Ni vet att jag skjutit upp det länge . Gruvat mig för alla mattor och sängkläder som skulle bäras nerför trappen och ut. Visst har jag balkong men den är liksom så mycket annat rutten och jag törs inte gå ut på den. Nå nog om det.


Jag hann knappt börja innan Broder B och frun kom och sa att Kinabror bjöd på kaffe. Klart att jag följde med. Kinabror bor fortfarande kvar i sin sommarstuga som ligger ungefär en km från mig.

Vilken fin dag. När jag gick tillbaka hem tog jag med hunden Jack.

 

Så började jag städa men så blev det skidskytte på tv. Jag är inte ett dugg intresserad av idrott men just skidskytte tycker jag är spännande. Tänk att först åka som en tok och sedan ställa sig stilla och skjuta prick. Det borde vara en omöjlighet men tydligen inte.


Till slut var det färdigstädat och jag har flanellakan i sängen som är varmt och mjukt och det kan behövas nu när kylan verkar komma

 

Vid halv fyra tiden hade det redan börjat mörkna men jag tog fram mammas gamla lila spark och drog ner den till sjön. Det är is nu men man får hålla sig nära land. Det gick som tjosan att sparka bort till Kinabror. Isen var hal och fin.

 

God söndagsmiddag med fläskfilegryta och potatis.


När jag åkte hemåt sjöng isen sin sång. Det låter som en fiol som spelas av någon som inte riktigt kan. En sorgsen låt och lite skrämmande. Fullmånenatt så jag förstår att det blir dåligt med sömn.

 

Månen gör sitt bästa för att kasta gyllene strimmor över sjön.


 

Kallt när jag kom hem och det vara bara att börja elda. 

Nu är det trista slut och bara roliga julgrejor kvar att göra som att skriva julkort, steka köttbullar och pynta lite dag för dag. Ingen snö har kommit heller som tur är. Att slippa snöskottning är det bästa av allt. 


Dagens ord: Hoppas det blir snöfritt så man till och med kan ta sig en skridskotur på sjön.

Av Anita - 27 november 2020 15:30

 

När jag vaknade imorse och såg att jag legat till 9 fick jag lite dåligt samvete. Jag skulle ju städa övervåningen hade jag tänkt men när solen äntligen lyser så började jag tänka på annat.


Låg där och tänkte på att gårdagen var en ovanlig dag på det viset att det plötsligt plingade till i min quiz oh någon hade satt in pengar. Tänkte att någon gjort fel men så kom ett sms. Det var från vedängeln med dotter som gett mig en förtida julklapp att köpa fågelffrö och julblommor för. Vilken underbar överaskning så här före jul. 


Så kom Gamle A och hälsade på och hade med sig fikabröd. Jag har inte sett honom på ett tag och tänkte att han kanske varit sjuk men så var det inte.


Men åter till idag. Det kändes när jag tog i trappräcket att det var kallt. 6 grader och solen kom upp och lyste på isen som lagt sig på sjön. Den lyste som guld i solskenet. Då blev det ändrade planer direkt. Vem kan städa när det är finväder. 

 

Katten Morris vill inte gå ut när det är kallt så han intog en av sina favoritplatser där han kan se ut men ändå sitta skönt.

Jag hämtade ved och tände i spisen. Matade fåglar. Hämtade posten. 


Så istället för det tråkiga städandet så gjorde jag lite fint på farstukvisten och så fixade jag kransen till dörren.

 

Jag gjorde marshalltomtar och marshallänglar för några år sedan men nu har dom börjat bli trasig här och där och behöver en renovering.

 

Det blir nog inte förrän imorgon men jag har burit upp dom till huset. Jag ser att en av änglarna blivit svart om näsan men det går väl att fixa. Jag gillar att pyssla men sånt här. 

 

Kinabror har hämtat utegran och satt på ljusen och såg på skidåkning på tv. En helt vanlig dag utom att vi inte åkte till Hammarstrand och åt lunch som vi brukade. Vi vet att coronan sprider sig så vi håller oss hemma.


 

Det mörknar fort nu oh snart ska jag ta på pannlampan och reflexerna och gå till Kinabror och äta middag. Planen är att städa imorgon kanske...kanske. Får se.


Dagens ord: Jag är expert på att skjuta upp allt tråkigt till en annan dag.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

55 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se