När det stormar. När det snöar. När det är svinkallt. Då är jag mer än vanligt en surkärring. Det är dessutom halt så man får akta sig för att ramla omkull även om man har dubbskor. Då går jag inte ut. Då ligger jag länge och läser och är tacksam för att jag inte måste iväg till jobb.

Nåja det finns ju ljusglimter i grådass och mörker.

Som härom dagen då det dök upp ett paket i min brevlåda. Första tanken var att det kommit fel för jag hade inte beställt något men det var rätt.

Det var en av mina bloggvänner som skickat ett så gulligt brev där hon skrev att hon gillar min blogg och läser den ofta. Att få ett handskrivet brev med beröm får ju mig att bli glad för beröm får man väldigt sällan.

 

Inte nog med det. Paketet innehöll ett flanellpåslakan som jag genast lade på täcket och ska njuta av att krypa isäng med ett nytt mjukt varmt flanellpåslakan. Dessutom fick jag fina servetter och påsar med frö att sätta till sommaren. Så härligt. Det lyste upp min dag väldigt och de mörka molnen utanför skingrades lite. 

Två gånger har jag masat mig ut och gått bort till Broder B och ätit soppa och fikat och sett på skidskytte med dom.

När jag gick hem såg jag att det inte var lika mörkt som det brukar. Nu har det varit mulet hela veckan men när det för en gång skull var klart så hade det nog blivit lite längre tid som solen var uppe.

Ja, det är ju snart slut på årets värsta månad och det blir i alla fall lite ljusare när hemska februari kommer.

 Nu kommer snart Kinabror och hunden Jack hem och det känns ju bra. 

Så går vi tillbaka till 1011  

Det var juli 2011 som PappersBeda och jag var på Gotland och hälsade på min bloggvän Ingrid och hennes man. Det var en härlig vecka som jag minns med leende och glädje.

Så var det slut för idag och jag slutar med en grej jag såg i en tidning.

Dagens ord: Nu vet jag varför gamla människor ser dåligt. Det är för att man ska slippa se sina rynkor när man tittar sig i spegeln. Banne mig sant.

 

Ja, det undrar katten Morris och jag ligger kvar rätt länge och läser i en bok.

Blåsten har gett sig i alla fall men det har varit några dagar då jag inte varit ut bara för att mata fåglarna. Vi har häckat här inne katten Morris och jag. Ute har snön virvlat runt så man inte ens sett ner till sjön. 

Nåja, det hade kunnat vara värre. Jag kar varit ut och tittat om några träd blåst ner men inte vad jag kan se från gården i alla fall.

Det är drivor lite här och där och vid ladugården har all snö rasat från taket.

 

Grått och trist är det och rävstackarn har jagat möss på åkern och gjort stora gropar där han grävt efter mat. Inga brödbitar och kallpotatisar har jag lagt ut till fåglarna heller så det är nog hårda tider att vara räv nu för tiden.

 

Grått och trist är det i alla fall men inte så kallt, bara 8 grader.

Några ljusglimtar har det varit i alla fall. Igår kom AMV och Gubben och vi fikade och pratade och tittade på snön som drev omkring.

Jag har plockat undan lite av julens alla tomtar men adventsstakar och julgranen är kvar. Granen barrar inte ett dugg och får stå kvar. Broder B med fru har tittat in lite grann då och då och jag har sett på Åsanissefilmer och pratat i telefon med lite olika.

Igår gjorde jag ett stortag. Började städa lite lätt i skrivbordsstöket. Betalade räkningar och kollade vad som låg och skräpade. Betalade vägsamfällighetsräkningar men upptäckte att svarta sotet i skrivaren var slut. Jag brukar inte få till det och jag brukar få hjälp men igår lyckades jag faktiskt fixa till det och det kändes ju bra. Att inte klara av tekniska grejor känns som ett misslyckande för mig. Att behöva besvära någon med att be om hjälp vill jag ju inte.

Så har jag lagat upp lite mat. Det är bra att ha lite färdigt i frysen. Alla dessa program på tv  om matlagning med en massa konstiga saker som man inte har hemma kan man ju strunta i. 

Jag har gjort rödkålsoppa av biten rödkål som jag hade hemma. Soppa går bra att göra av det man har. Lite grönsaker som inte gått åt och potatis och lök och lite av varje. Fint det.

Biff med lök har jag gjort.

Älgskav har jag gjort.

Nu är tiden att ta fram bären ur frysen och äta dom och grönsakerna.

För att muntra upp maten lite så brukar jag göra kryddsmör med gräslök persilja dill och citronpeppar och flingsalt. Har man ingen sås kan man skära lite bitar av kryddsmörsrullen och lägga på kött och sånt. Bra att ha i frysen.

Så kan man ju ta torkade trattisar och lägga i vatten en stund och knapersteka tills dom fräser och ha på lite peppar och salt. Det gör den tristaste mat till lite extra. Lägga det på älgskaven och lite grädde så blir det jättegott.

Hur kom jag in på det nu då. Ibland far mina tankar som svalor inne i skallen och poppar ut lite hur som helst.

 

2010 var älskade faster hit och hälsade på och då bodde Grannen kvar också. Dom var ju alltså kusiner och nu är dom borta båda två. Det känns ju konstigt. Faster och jag hade en fin kontakt och pratade varje vecka utom de sista åren när hon var väldigt dålig. Så jag saknar henne. Hon blev över 90 år så hon hade ett långt liv. Även grannen och jag hade kul ibland när vi åt surströmming och han sjöng snapsvisor.

Det var dagens minne från länge sedan. Tänkte komma med ett minne varje blogg när det inte finns något spännande att berätta. Fan vad jag börjar bli tråkig.

 

Dagens ord: Nu ska jag snart se på en ÅsaNissefilm och inte ska jag gå ut och gå ett enda steg. Jag skiter i att man ska gå 10000 steg om dagen. Jag vägrar gå ut i blåst och grådass.

Det har varit storm och regn i fjällen och jag bor ju rätt mycket öster om fjällen närmare kusten vid Sundsvall än fjällen i väster och just de här sista nätterna var det nog tur för det har varit värre där uppe.

Här har det bara regnat måttligt inte ens så snön har gått bort.

 

Bara vägen som är blankis på och gårdsplanen.

I natt har det blåst som sjutton. Det har ylat och skrikit  och låtit som en massa flygplan dundrat uppe i himlen. Svårt att sova när huset gnäller och skriker i fönster och knutar. Tur att jag inte bor i fjällen för där blåser det värre ändå. Det har snöat inatt men bara lite. Snöskoveln hade dragit iväg ända ut till byvägen men annars ser jag inga skador.

 

Har en stark känsla av att det är tulpanernas dag idag eller kanske var det igår. Mina tulpaner håller på att vissna men än står dom på köksbordet och gläder mig. Man får glädja sig åt det som finns numera.

Pga halkan och coronan som sprider sig för varje dag så blir det inget lunchmöte med DansBritt idag. Det är ju fredagarna som vi brukar åka och äta och ha det trevligt. Så blev det inte.

Pga halkan så kom inte Gamle A hit igår heller. Annars brukar han komma varje torsdag. 

 

Jag plockar lite med mina tomtar och idag ska nog tomtelandet packas ner tror jag. Igår blev det inte mycket gjort, mest telefonsamtal och Åsanissefilm och läsa och elda. 

Det enda som dyker upp är räkningarna för december som naturligtvis är mycket dyrare än vanligt. Elen högsta räkningen för året. Det har ju varit väldigt kallt länge så det har gått mer ström än vanligt men det hade kunnat vara värre. Tur att jag har fast pris. Det hade kunnat vara värre.

Även bensinen är mer än vanligt men det hade kunnat vara värre.

Så var det flera tusen i tandläkarräkningar och det var väl värst.

Nu ska jag inte klaga för jag har fått lite mer pension än vanligt men några tusen kronor som det pratades om blev det ju inte men varje hundralapp är ju ett det det är. Ska man bara sitta hemma och leva på gamla rester så går det ju inte så mycket pengar så det ska nog ordna sig om inget extra förstör.

Tänkte att jag får leva på minnen och varje dag lägga ut ett sommarfoto från gamla bloggar. Här kommer den första från juli för 12 år sedan.

 

Klassträff och efter det dans på Storåsnatta och vi hade så roligt. Att träffas efter många år och ända gå tillbaka till då vi var 16 år och unga och vackra. Vete sjutton om vi inte hade roligare nu än vad vi hade då.

Dagens ord: När tillvaron är trist får man trösta sig så gott man kan.

 

Sommar, öppet vatten, vassröjning på gång. Sonen och Magnus i båten.

 

Det var här vi firade att jag fått pension. En härlig kväll då jag slängde i alla mina väckarklockor och skulle njuta av att inte behöva kliva upp så tidigt.

Nu efter åren som gått har jag vant mig vid att kliva upp när jag vill och det har inte samma njutning längre. Man vänjer sig och nu kliver jag för det mesta upp vid 8-tiden om det inte är sommar då jag ibland kan kliva upp tidigare om det är fint väder. Det var då det när det inte var vinter.

De kalla och gräsliga dagarna som aldrig vill ta slut. Visserligen slutade det att vara 29 grader kallt och gick ner till lite mer normala runt 15 grader men då börjae det snöa igen och jag såg med förfäran på snön som föll. 

Då måste man söka tröst i minnen som var.

Att se på Änglagård där det alltid är sol och grönska och alla kvinnor har fina klänningar och bara ben och så mycket som minner om min egen tonårstid.

Så tröstar jag mig med Åsanisse och då minns jag hur det såg ut i gamla affärer och hus precis som när jag var liten. Minns också hur roligt Mustachen och jag hade när vi satt och såg på Åsanissefilmer och skrattade gott. Jag är en enkel människa och därför ser jag på farmen också mest bara för att det alltid är sommar och jag tycker så mycket om kossorna och kattungarna och grisarna och ler åt att man är så otrorligt dum och rädd för det naturliga. 

Ja så tillbringade jag några ensamma dagar med att försöka stänga ute allt man måste göra utomhus..

 

Gruvar mig för att ge mig ut med snöslungan Eulalia igen.

Lölrdagen blev jag bjuden till Broder B på middag och jag tog på pannlanman och gick dit.

Där var TuppOla och Nalle satt tillsammans med honom i soffan och då var hela soffan full. Båda två är rätt så stora minsann. 

Så har coronan blossat upp igen vilket inte gör det något bättre. Då blir det att sitta här och inte fara någonstans  för jag vill inte bli smittad.

men......mitt i mörkret finns det änglar utan vingar. PappersBeda med Sambo dyker upp med en bukett tulpaner och han kastar sig på snöslungan och börjar snöröja och hon bär in ved och hjälper mig byta färgkasetter i skrivaren.

Så äter vi middag och det är så mycket trevligare att ha någon att äta tillsammans med än att vara själv.

Så...... jag kunde ha det mycket värre. Att ha vänner som hjälper till gör att man blir på bättre humör och känner sig lite gladare i alla fall.

 

Om ett halvår är det kanske min tur att få bada i sjön om jag får leva och ha hälsan.

Dagens ord: Att ha goda vänner är i alla fall det bästa man kan önska sig.

 

Om det inte snöar så är det skitkallt. Fy sjutton för vintern.

Sonen har skottat i tre dagar oavbrutet och burit vid och fyllt min farstubro med ved så jag inte ska behöva hämta ved i vedboden varje dag.

Så kom den dagen när han skulle flyga tillbaka till Skåne. Broder B skulle skjutsa honom till flyget med min bil.

Det var snöigt och hela motorutrymmet blev fullt med snö så bilen stannade. Tur att det inte var jag som körde utan händiga killar som kunde få ur snön och få igång bilen igen. Efter förseningar kom Sonen kom han iväg till Helsingborg och till väntande fjällan.

Jag hade ägnat dagen till att försöka få igång snöslungan Eulalia och började försöka få bort den dm som kommit under natten. Oj så man blir full med snö när det far snö åt alla håll. Vit dom en snögubbe blir man ska ni veta.

När så ena snökedjan ramlat av och försvunnit går slungan inte bra, den drar åt ett håll. När den tvärstannar och jag inte vet vad det är för fel så svär jag långa haranger men upptäcker att bensinen är slut.

Så ska man då dra igång eländet. Till slut hittade jag snökedjan och lyckades köra in slungan och gav upp. Orkade inte med handskottningen för jag var helt slut. Så här blir det nu i flera månader. 

Så slutade det att snöa och imorse vaknade jag till att det varit 30 grader men nu är det 28. Elda, katten fryser och går inte ut. Fåglarna sitter som bollar utanför och kurar i kylan. Visst ut och ge dom mat.

 

Vaknar och ser ut på balkongen. Den är full med snö som jag egentligen skulle skotta bort men det är för kallt.

 

Ser ut genom köksfönstret där fåglarna väntar på mat.

I ett sådant gammalt hus är det fönster åt alla håll. Det här är i söder.

 

Blommorna i söder klarar sig bäst och den 45-åriga boganvillan lever men de andra blommorna ser lite lessna ut. Det är inte lätt att överleva en mörk vinter där det är dragit och kallt i fönstren.

 

Åt väster i köket ser pelargonerna ganska vissna ut om jag ska vara ärlig.

 

Solen börjar gå upp och visst ser man solljuset men det är bedrägligt för solen ger ingen som helst värme. Bäst att stanna inne och elda.

 

Ser att posten kommer och i öster går solen upp och jag ser landsvägen. Ut och hämta post.

Nu kommer den hemska tiden då ingen kommer och hälsar på. Jo visst kom Gamle A igår en sväng men i den här coronatiden och kylan kommer inte en käft hit. 

Jag väntar på på nästa elände för sådan är denna tiden i januari och februari. Det är svårt att hålla humöret upp men jag får väl försöka göra mig lite mat och försöka leva på matrester så länge det går.

Dagens ord: Det hade kunnat vara värre, jag har i alla fall inte fått coronan ännu.

 

Nu har det snöat oavbrutet i flera dagar och vilken lycka att Sonen varit kvar. Han har sopat, han har handskottat, han har kört snöslunga och plogat med fyrhjulingen.

Jag har legat inne och sett på tv och allmänt latat mig. Inte ens veden har jag behövt ta in. Bara att elda i spis och kamin och laga mat. Det har varit en riktig semester faktiskt. Jag har inte vaknat och blivit urförbannad som jag brukar bli när jag ser snön vräka ner.

En dag kom Sonen upp och talade om att han minsann hade skottat framför bastun och tänt eld till mig.

 

Det är lite knepigt att få eld när den inte eldats i på flera månader men visst......

 

Visst blev det eld och jag gjorde mig klar att gå ner och basta.

Vattnet i hinken hade frusit förstås men tinade ganska fort när jag satt den uppe på stenarna.

 

Lite ljus måste jag också ha förstås.

 

Tittar ut och allt är bara vitt vitt vitt.

 

Strandstugan står ensam och glor och jag skulle behövt någon värmekälla där inne så man kunde klä av sig där och ha varma kläder när jag ska ge mig upp till huset.

 

Nu tog Sonen upp mina kläder visserligen.

Bloggen har inte funkat på ett par dagar men nu är den på gång igen som tur är.

Andra tider väntar nu och just nu åkte Sonen tillbaka till Skåne. Han flyger från Sundsvall och snälle Broder B kör honom ner till flygplatsen.  Hoppas att det är plogat på storvägen för det har snöat i natt också.

Nu är det bara för mig att försöka få mig ut när det ljusnat och börja köra snöslungan Eulalia. Det är kallsnö som tur är så det klibbar åtminstone inte igen i slungan om man nu ska säga något positivt.

Nu väntar årets värsta månader då allt brukar gå fel och allt jävelskap som kan hända blir nu. Är det inte kallt och jäkligt så är det snö och jäkligt och allt som kan gå sönder brukar gå sönder just den här tiden. Jag gruvar mig redan för den här tiden. Å vad jag längtar till sommaren.

 

Kaffe i hammocken.

 

Doftande rosor.

 

Smaken av mylta .

 

Kvällar med lugnt vatten på sjön och många bad.

Ack ja, det är bara att hoppas att man får vara med om en sommar igen. Nu på gammeldagan vet man ju aldrig.

Bara att dra på sig skoteroverallen och hä sig ut och slåss med snöhelvetet.

Dagens ord: Att ha en son räddat mig från snön är en stor gåva minsann.

  

Kanske en ovanlig nyårsafton. Började som vanligt med att vi åkte ner till kyrkan och tände ljus på gravarna. Det var en fin dag även om det var kallt.

 

Skoteroverall hade Sonen så han frös inte.

 

Solen tittade fram så lite som den gör den här tiden och inte värmer den ett dugg.

Jag är van vid att det är lite fest när det är nyårsafton men den här dagen och kvällen var det bara Sonen och jag.

Utanför står mammas lila spark och jag tänker på henne. Hon tyckte om lila och hade ofta lila kläder och som sagt en lila spark.

 

Vi gjorde alldeles för mycket mat. Biff Black and white . Det kändes konstigt att vi inte var fler när det var nyårsafton. Vi brukar alltid vara det men alla var på annat håll och jag har inte fått mig till att bjuda hem någon.

Sonen kände sig lite mosig på kvällen och lade sig halv elva och jag tvingade mig att vara vaken till efter tolv men inte mer så jag hade inte ens någon att skåla gott nytt år med. 

Så det kan bli.

 

Det har varit kalla dagar och  tur att Sonen eldar och bär in ved.

Vi har gått någon promenad i alla fall.

 

Ute på isen har bäcken svallat över. Konstigt att det är så mycket vatten kvar i den. Den här tiden brukar det ju vara bottenfruset. Solen orkar nästan inte upp över skogskanten.

 

Så vaknar jag idag och ser ut på balkongen och ser att det kommit en dm snö. Vilken tur att Sonen är här och skottar. Han ger sig ut för att göra det och jag börjar blanda till lite rullrånsmet. Jag har alldeles för mycket grädde i kylskåpet och behöver göra slut på den innan den blir sur. Så nu har jag suttit här i en par timmar och gräddat och lyssnat på ett program på radion om Sven Ingvars och alla fina låtar.

Den som jag gillar mest är  "Når solen färgar juninatten" Den har stämningen som man känner när man varit på dans och  på väg hem när det ljusnar. När hjärtat är fullt av lycka och glädje och sommarnatten är ljus. Jag saknar det så hemskt mycket. Nu finns det bara mörker och väldigt lite glädje  och värme.

 

Nåja på köksbordet står tomten och ler och det sprakar i spisen och en hel hög med rullrån ligger på bordet och luktar kardemumma.  Kaffepannan står på vedspisen och puttrar och snart kommer Sonen in och gör mig sällskap.

Katten sitter i fönstret och tittar på fåglarna. Det hade kunnat vara värre minsann.

 

Dagens ord: Vi önskar väl oss alla att detta år ska bli bättre än det förra. 

  got Det blev inte ett av de bättre åren, nästan så jag inte ens vill berätta om det men jag kör väl med en bild för varje månad i alla fall.

Januari: 

Snö kyla tandläkare. Corona, bara häcka hemma. Som tur är så är Kinabror kvar och skottar snö.

Februari: 

Snö kyla tandläkaren,   

Första bastubadet.

 

Mars: Snö kallt Grillning hos AMV och Gubben

 

April: Min nya braskamin kom.

 

Pimpeltävling på sjön.

 

     

Kinabror hugger ved i skogen.

Vi eldar vårbrasa

Maj:

Äntligen lite vår.  

11 maj gick sjön upp.

 

DansBritt och jag gick till Kolbjännsjön och skrek vårskriket.

 

Äntligen en solglimt som värmde mitt mörka sinne.

Juni.

Matt-tvätt.

 

Hälsade på hos Moster en härlig dag.

 

Midsommarfest på Kinabrors paveljong.

 

Besök hos Holländarna.

Juli: Som vanligt den månad då det händer mest.

 

Sonen och Fjällan kommer och Sonen slår vass. Vattnet i sjön är ovanligt varmt och jag badar nästan varje dag ibland flera gånger.

 

Kinabror har besök av sina barn och barnbarn och vi steker kolbullar.

 

Veden ligger på tork.

 

Konstutställning i Övsjö. Några loppisar blev det också och så förstås ett tandläkarbesök.

 

Nere vid Håsjögården var det såpbandy.

 

Hjortronen mognade tidigt och det fanns massor.

 

En fin solig dag åkte vi till Alnön där min älskade Faster begravdes.

 

BonnAnna har varit här och slagit hö och det blev så fint.

Augusti: Skördetid, Surströmmingstid , Saft och syltkok, Boultävlingar, besök av HunnGun.

 

 

boul.

 

Surströmmingsfest.

 

Tre stycken hade fyllt 70 år året innan då vi inte kunde åka någonstans pga coronan så det blev en resa till Rätan och Hunge och sedan hem hit och hade lite firande.

 

September: Bärtider, Lingondricka. Be sök hos DansAnn. Surströmming. Tunnbrödbak.   

Bastubad.

 

Potatisen ska upp ur jorden.

 

Massor med svamp den här hösten.

For och skaffade läsglasögon och fick reda på att jag hade början till gråstarr på ett öga. Båtarna togs upp och veden kastades in i vedboden. Jag har inte lagt ut båten på hela sommaren och inte rott ett enda årtag.

Oktober

 

Tunnbröd

 

Så här blev det med glasögon. 

 

Besök på Ragunda Tingshus. Fantastiskt vacker inomhus också.

November:

Vattengympan börjar efter uppehåll. Underhållning  mat på hotellet i Hammarstrand.  Kinabror far till Skåne. PappersBeda fyller 60 år. Julbord på Håsjögården.

December:  Tappade två plomber , en varje vecka. Dyrt. Tredje coronasprutan. Micke kom till jul. Julgran.

TuppOla med sambo och DansBritt på Julafton. Juldagen Broder B med fru och Holländarna här på en riktigt rolig kväll med musik sång och glada skratt.

Besök hos DansAnn en kväll och så väntar bara ett nytt år.

 

Så är det här året slut och det var inget höjdarår precis men det var en del kul ändå ser jag nu när jag gått igenom varje månad för sig, inte bara elände trots allt. Nog saknar jag dansen och nog saknar jag att åka någonstans men......

Jag ger inga nyårslöften men jag hoppas att coronan tar slut och att jag får vara frisk eller åtminstone inte bli sämre än vad jag är och att alla omkring mig får leva och ha det bra. 

Gott Nytt År på er alla mina kära vänner.