DansBritt och jag gjorde oss en resa till Bräcke igår. Det är roligt för mig att komma ut ur soffhörnet och att sitta i bil är inte så ansträngande.

Vi hade hört talas om ett litet lunchställe som en som kallades för "lille gubben "hade och dit styrde vi kosan.

Ibland blir man faktiskt glatt överraskad. Vilket litet gulligt ställe. Mannen var både kock och konstnär och vilka fina tavlor som prydde väggarna, Färgstarka och härliga.

Lady o Lufsenställe med rutiga dukar och helmysigt. Vi beställde sallad och sallad fick vi men vilken sallad sedan. Det vackraste och godaste jag ätit tror jag.

Det är sådana här gånger man tycker det är så synd att man inte har kameran med. Det var nästan synd att äta upp den så vacker den var.

Det var pasta, avakado, lax och vitlöksmarinerade stora räkor, dessutom tomater gurka och sallad och varma goda bullar med morötter i. Vilken lunch och dessutom var det billigt också. Nästan så jag började fundera om han skulle gå back på våra portioner men å andra sidan var det väl inte mitt problem. Typiskt mig.

Så är ni någon gång i Bräcke så ät hos "lille gubben". Det var fantastiskt.

Så åkte vi till handelsträdgården och det är också en fröjd. Inte bara blommor utan massor av roliga grejor och inspirerande saker. Dessutom är det en otroligt trevlig tjej som står i butiken.

Det blev en trevlig dag även om jag blev rätt trött.

Nackdelen nu för tiden är att jag är så frusen. Spelar ingen roll hur jag klär på mig så fryser jag. Dit det bär dit bär det.

 Antingen är man i övergångsåldern och svettas som ett tok eller som nu fryser som attan.

Antingen väger man för mycket och känner sig fet och ful eller också går man ner i vikt så man blir skrynklig som gammal elefant.

Idag tar jag min sista antibiotika så jag får väl se hur det går sedan.

Jag beundrar människor som har energi och framåtanda. Just nu är det det jag saknar mest. Vill bara ligga och kura i soffan. Försöker gå ut och gå badstrandsrundan men det blåser så kallt så det är minsann inget nöje det heller. 

Känns som mitt sinne för humor har försvunnit också. Det fattas mycket skratt nu.Dom andra danstjejerna har börjat med gammaldans i måndags och bara tanken får mig att sjunka ännu djupare ner i soffan.

 Undrar hur jag ska få tillbaka min kraft. Tålamod har aldrig varit min starka sida ska gudarna veta.

Den suddiga lönnen visar inte bara att kameran är felinställd utan också att jag känner mig lika suddig som bilden

Nåja nu är det som det är och dagens ord får bli:

Det blev som det blev och är som det är och blir som det blir och inte ett skit kan man göra åt det.