Så nu har jag lagat min kvaddade tomte och han har fått plats i badrumsfönstret över vintern. Där får han stå med sin lilla lykta och titta ut. Det mesta här i livet går att laga även om det kanske inte blir så perfekt som innan.

Gårdagen var en härlig och trevlig dag. Jag var ute i trädgården och tog bort torkade perenner. Jag vill göra det på hösten om dom inte har en massa frön på sig. Då lämnar jag dom till fåglarna. Väntar man till våren ligger dom som en svart gegga på marken och så har man mer bråttom på våren.

Så kom gubben längst bort i byn och undrade varför vägbasen inte satt upp pinnarna efter vägen ännu. Frågar mig???? Inte honom.

Sedan kom Lekkamraten med fru och vi åt middag. Samma som igår för jag hade gjort massor med biff. Broder O dök upp och vi tog upp båtar och bryggor och det känns väldigt skönt när det är gjort. Oj vad dagen rusade iväg.

Imorse ringde vägbasen och istället för att stöka i trädgården blir det till att hjälpa till och sätta upp vägpinnar idag. Jaha så var det med det.

Läste i en tidning om trädgårdar och det finns mycket sagt om det.

Hur är min trädgård?

Smälter in i naturen.

Yvig och lummig. Alla blommor växer sig så enormt höga av någon anledning.

Färggrann. Jag kör inte något visst tema utan låter färgerna bara blomma ut som dom vill.

Vildvuxen, jagar inte efter ogräs eller klipper gräskanter. Inga fyrkantiga och stela rabatter, runda, ovala eller bara lite hipp som happ.

Full av små oväntade saker som grodor, dammar och vindspel.

Ganska olippta gräsmattor.

Fullt med fjärilar men iår har det varit dåligt med både fjärilar och insekter men jag har istället en hel harfamilj här, massor med fåglar och en älg (som troligen är skjuten nu).

Trädgården är ett mellanting mellan vilt och exotiskt. Till ex min jätteänglatrumpet och prästkragar och lupiner som ju är lite halvvilda blommor.

Numera bara till lyst och ingenting att äta utom lite potatis och några jordgubbsplantor och alldeles för mycket vinbärsbuskar.

Trädgård ska vara till glädje och inte en belastning. Jag känner på mig att många sliter som galna i sina trädgårdar bara för att grannen inte ska klaga. Min granne klagar inte. Det är i alla fall något jag är ganska säker på.

Så då läste jag i en tidning något som får bli dagens ord:

En trädgård är ett slags självporträtt. (tycker ni det är sant)?