Vaknar till ytterligare en fin höstdag då solen bryter igenom den lätta dimman som ligger över Fisksjön.

Så har då september gått. En månad som jag hade stor förhoppningar om. Då jag skulle plocka svamp och bär. Då min trädgård skulle få en uppsnyggning. Då jag skulle träffa Skatan och bjuda henne på god mat och många äventyr.

Då jag skulle laga en massa mat och stoppa i frysen. Av allt blev det bara skit och pannkaka som ni vet. Dessutom gick det en massa pengar till onödiga saker som ny tvättmaskin och inkörning av ved. Skit skit skit

Då ligger man som en död groda i soffan i tre veckor istället. Nu handlar det om att äta mer antibiotika för att hålla pesten på mattan.

Bättre är jag i alla fall. Igår gick jag badstrandstrundan och för första gång på länge gick jag stedesbackenrundan och ända bort väst i gårdarna. Det tog på att gå i skogen och jag fick stanna och vila på stubbarna lite här och där.

Iår är det ovanligt stora tussar på viden. Ser ut som stora bomullstussar och jag funderar om man kan göra något av dom, Är det någon som vet?

När jag kom hem knackade det på dörren och det stod en brandsläckarförsäljare utanför. Brandsläckare har jag och brandvarnare har jag och jag är klart medveten om att om det börjar brinna i det här gamla trähuset är det bara att ta sig ut. Innan brandkåren kommit har nog det mesta brunnit ner.

Hörde också att man går och tror att man får ett nytt hus om det gamla brinner ner för man betalar ju massor i brandförsäkring men så är det inte. Allt är ju för gammalt som jag har så det är inte värt någonting så man får väl vara glad om man får pengar till en friggebod. Skit samma. Mina änglar och troll vaktar väl får jag hoppas.

Var iväg till brorsan igår och åt en god middag. Jag börjar få tillbaka matlusten för det var första gången på länge maten smakade gott.

Vi var upp på mammas grav och planterade ljung. Det var så fint där uppe på kyrkogården och kyrkan hade blivit ommålad. Den är nu i svagt svagt rosa och vitt. Låter inte snyggt men var verkligen jättefint.

En kul grej med den här bloggen är att man kan se vad man gjorde ifjol samma dag och då hade jag nyss kommit hem från Sardinien efter en sagolik vecka där.

Som sagt september har varit en riktig skitmånad för mig och om man har lärt sig något så är det att man inte ska hoppas för mycket. Man får ta en dag isänder kanske.

Nu är det som det är men jag blir så förbannat less på att inte ha några krafter så dagens ord får bli:

Det är ingen mening att gråta över spilld mjölk. Det som har varit har varit så det gäller att sätta siktet framåt och hoppas på det bästa.