Ingen Jack som kommer in och vill ha sista biten på morgonmackan eller en köttbulle. Nu har Kinabror och Jack åkt iväg till Skåne.

Nu vaknar jag av att jag fryser och även nere i köket känns det kallt. Ser ut och ser att det är fem grader kallt och lite snö på marken.

När jag går ut på bron hör jag att det klirrar. Det har frusit på sjön. Faan. Jag hatar när isen frusit och man inte kan se vattnet på nästan ett halvår. Som tröst hör jag att det klingar och förstår att det blåser lite och att isen troligen bryter upp. Fåglarna kommer flygande och tigger mat.

För första gången i vinter tänder jag i köksspisen.

Igår var det tunnbrödbakardagen och PappersBeda och jag kom på att vi hade bakat i 22 år vår och höst. Från början bakade vi väldigt mycket men nu bakar vi bara av 4 liter och det blir ungefär 100 kakor och det får räcka. Man blir trött.

Utanför blåste det isvindar och kom snöbyar från och till. Alltså en perfekt dag att stå i värmen och baka tunnbröd.

Förr kom det många och ville smaka brödet men igår kom bara en. Att få smaka det första varma brödet med smör och messmör på och dricka en kopp kaffe till det är en livsnjutning ska ni tro.

Som sagt nu är jag alldeles själv här och nog saknar jag både brorsan och hunden. Dom kommer att vara borta flera månader nu men i mitten på december kommer Broder B med fru så det blir inte så länge. Jag hoppas bara att det inte blir så mycket snö och inte så kallt. 

Dagen ska jag försöka ägna åt att plocka undan en del. Jag har det lite rörigt så det behövs både diskas och tvättas och grejas. Kanske kan jag gå ut men än känns det för kallt. Vi får se. Allt blir som det blir. 

Nu på med kaffepannan och ut och mata fåglarna och katten.

Dagens ord: Livet går vidare dag för dag .