Vi satt där på var sin sida om köksbordet, Kinabror och jag. I flera timmar satt vi där för att försöka komma fram på telefonen till vaccinationen för corona. Nästan 30 samtal tror jag att det var. "Telefonkön full. Var god försök senare".

AMV och Gubben talade om att dom lyckats komma fram och fått tid här i Kälarne.

En ny dag och vi fortsatt att ringa. Utan resultat. Kinabror hade lyckats komma fram och få en tid.

Jag försökte med 1177. Det verkade funka men när jag tryckte på slutliga knappen fick jag svaret. " Tekninskt fel. Var god gör om. Och jag gjorde om och fick samma svar. Tre gånger utan resultat.

Nu började jag bli less. Kinabror sa att man skulle ha tur och jag har ingen tur. En hel dag till av att ringa och ringa för nu hade jag gett upp på 1177. Vid fyratiden andra dagen kom jag fram men då var tiderna för den här veckan slut så till skillnad från mina vänner så får jag spara till nästa vecka. 

Annars har jag ingenting att berätta mer än att det snöar och snöar och om man ska säga något positivt så blåser det inte lika mycket.

Ser alla mina bloggvänner lägga ut bilder på blommor och gräs och jag vet ju att jag är född på rätt ställe men visst. Det kunde vara värre. När jag ser höghusen på tv och asfalten och bilarna så ska jag inte klaga. Tänk att sitta ensam i en dyr etta i stockholms ytterområden. Det om något skulle vara mycket värre.

Lika bra att sluta med den fina vallmon. Undrar om det någonsin blir sommar igen? Jag har satt lite frö av gurka och Mustackens fina tomater och lite rosmarin men inget annat. Jag har liksom tappat sugen för odling också. Det växer ju så dåligt här och vaxthuset som håller på att rasa och som står i skuggan ger inte heller någon inspiration.

Dagens ord: Inte ens en oläst bok har jag att trösta mig med.

I går kväll såg jag på "Lets dance" och då kommer det så många frågor i mitt huvud.

Kommer jag någonsin få dansa igen?

Kommer jag någonsin få åka hem i ljusa sommarnätter efter dansen och känna mig lycklig och varm?

Kommer det att bli vår igen?

Kommer blåsten att upphöra? Kommer snöhelvetet att försvinna ? Kommer jag någonsin känna mig pigg igen?

Ja. så många frågor. Nu har det blåst dag efter dag efter dag. Jag blir så less.

Trodde att det skulle bli lugnare idag men när jag vaknade imorse hörde jag vinden vina som vanligt.

Då föll mitt humör som en tung sten. Det var idag vi skulle ha en liten egen pimpeltävling på sjön och vi skulle grilla korv nere vid stranden och mysa. Pytt skit i pannkakan.

Visst.

Dom kom några stycken och gick ut på isen i blåsten och började tävla. Hårda tuffa är fisksjöborna.

Efter ett tag kom tjejerna och så kom holländarns fru med barn. Han själv var ute på sjön med dom andra killarna.

Jag eldade upp i bastun så man kunde gå in och värma sig där. och vinden den ven och inget lä fanns att få.

Jack och jag gick in i strandstugan för att slippa blåsten.

Han ville inte vara ute på sjön med gubbarna utan stannade med mig för det kunde ju vankas korv om han hade tur.

Efter två timmar kom gubbarna iland och dom hade nästan inte fått några fiskar.

Liam vann tävlingen med en ynka liten abborre men han var ju glad ändå. Vinst är ju vinst.

Så vi grillade korv och vi frös och blev genomkylda i den envisa blåsten.

Nåja, AMV och Gubben var här på långfredagen och vi åt mat och pratade och  hade det trevligt i alla fall. Det hade kunnat vara värre men inte kunde man vara ute i blåsten. AMV och jag tog en promenad men det är inte skönt när det blåser och det är blött och snöigt och ingen sol. Nog har man varit med om bättre påskväder.

Blåkullaresan blev inställd också som allt annat men man kan bara hoppas på bättre tider. 

Dagens ord: Det gäller att försöka hålla hoppet vid liv.