Igår steg hoppet när det var bara 10 grader kallt. Jag fick till och med inspiration att sätta upp julkrubban som Britt och jag gjorde.

Säg den glädje som varar länge. Idag är det över 20 grader kallt igen och jag sitter och gruvar mig för att gå och hämta ved och hämta posten och sköta om fåglarna.

Har ni försökt att göra pajdeg med torgvantar på er? Näää tänkte väl det. Jag kan tala om att det går inte alls bra.

Min plan var att baka en paj till brorsdotterns J kommer. Vi har planerat att baka tunnbröd imorgon. Man måste ta med egen ved och du vet ju hur dåligt med ved jag har. Dessutom tar det lång tid att få upp värmen i ugnen när det är så här kallt.

Kylan förstör det mesta för en och jag mår som en riktigt surgroda idag. Ska det aldrig ta slut.

Inte sjutton har det hjälpt att gå på positivitetskurs inte. Hur jag än tänker så kan jag inte hitta det minsta lilla korn av positivt i den här skiten. Blåskatarren har återkommit med förnyad kraft och undra på det när man ska frysa jämt.

Nej, nu är det bara att bita ihop och klä på sig och ut och göra det som göras måste och låta bli att tänka framåt och bara koncentrera sig på nuet.

Dagens ord är då inte lätt att hitta men jag drämmer väl till med:

Det är ingen ide att oroa sig för framtiden. Då får du vara ledsen två gånger istället för en.