Ja jesses så många drömmar och förhoppningar jag hade den där sommardagen då vi firade mitt eviga sommarlov (pension) med att i glada vänners lag kasta alla väckarklockor i sjön. Så roligt och lyckligt mitt liv skulle bli.

 Pytt skit i pyttipannan.

Jag vaknade mitt i natten och jag brukar aldrig vakna. Förstod att något väckt mig och när jag lyssnade hörde jag räven skrika utanför. Stackarn, han har inte varit här på flera dagar nu. -30 grader, kanske han kurat i sin lya. Så hungrig han måste vara.

Jag klev upp och gav honom maten jag tänkte äta till lunch. Han behöver den bättre än jag. Han såg på mig med varma ögon och jag tror till och med att han smålog.

Sedan kunde jag inte somna och genomfrusen kände jag mig också efter att ha varit ute i kylan. 

Lade mig i ett varmt bad och när man är vaken på natten börjar man tänka på så mycket. Det här året har snart gått och det blev inte som jag tänkt mig.

Det började väl redan i februari när det var 38 grader kallt i över en vecka och jag till och med missade jobbet en dag pga kylan. Det har aldrig hänt under de 40 år jag jobbat.

Så frös vattnet.

Så tog veden slut.

Blev något fel med varmvattnet.

Jag har bestämt att jag ska göra något nytt varje år och visst. Jag har gått på personlig utveckling. Det var nog meningen att man skulle lära sig tilltro till livet och att se positivt på saker och ting. Som ni ser så har jag nog misslyckats ganska kapitlat med den delen. Däremot lärde jag mig vilken kraft man kan få när man är tillsammans i ett lag. Jag har aldrig kännt gemenskap på det sättet eftersom jag aldrig varit med i något lag av något slag.

Dessutom har jag gått på luffarslöjd. Jag har målat dalahästar och muggar och till och med ett jämtlandsskåp.

Börjar studiecirkel om gamla foton så visst har jag väl gjort en del av det jag önskade och ville.

Visst har jag dansat en del i sommar men jag börjar känna att det blir tunt mellan kavaljererna. Inte undra på. Jag både ser ut och känner mig ganska risig nu för tiden, en vissnande ros men......jag dansar inte sämre för det.

Hann bara sluta jobba så dånade jag in i den första influensan precis när jag skulle ordna "Fångarna i Skogen" Det blev ett misslyckande för just den dagen regnade det som sjutton och jag mådde inte bra.

Hostan satt ju i i länge och så fick jag då harpesten som nästan tog knäcken på mig och förstörde hela hösten. Mitt i det gick min tvättmaskin sönder dessutom.

Så blev det tvärt vinter i början av november och jag hann inte repa mig innan jag fick börja att frysa och frysa och frysa och drog på mig blåskatarr som jag fortfarande dras med.

Så det här året har inte alls blivit någon höjdare, alla mina drömmar och förhoppningar är slagna till grus.

Hälsan: Skit.

 Kärleken: Obefintlig

Ekonomin: Inte råd att elda.

 Så gick mina tankar när jag mitt i natten låg i badkaret och kände min vinterdepp härja i kroppen. 

Nåja, räven blev ju nöjd i alla fall.

Mitt på dagen, när solen skiner och det är drägligt ska jag sätta mig och försöka leta efter det positiva som hänt iår för visst finns det men i nattens mörker härjar mörka tankar.

Dagens ord: Hoppas inte för mycket. Man blir bara besviken.