Honan säger att det betyder VARNING FÖR KATTEN och av det förstår ni väl att idag är det min tur att få beklaga mig. Jag katten Oskar har haft ett rent helvete sista veckorna.

Jag förstod att nåt var på gång när honan började packa en väska och ställde fram kattmaten på bänken. Grannen kom in och fick instruktioner och bruksanvisning hur jag skulle skötas. Va?

SÅ for hon bort och jag blev helt ensam i flera veckor.

Grannen skulle ge mig mat. Han försökte locka mig in i sitt hus men man är väl ingen idiot heller. Som om jag inte visste var jag bor!!!

Matvägrade gjorde jag också, åtminstone som det såg ut. I smyg åt jag förstås råttor så det gick väl ingen nöd på mig egentligen, men det var prinsipen!

På helgen kom Lekkamraten och skulle sällskapa med mig och han är kul för han är lite halvrädd för mig av någon anledning. kanske skylten va.

Ingen bastu på flera veckor. Ingen öl och ingen ölkorv. Kallt var det här inne också.

Livet är hårt!!!!

När hon äntligen kom hem kastade jag mig över maten och sedan gick jag ut och var ute hela natten. Nån straff ska hon väl ha.

Några dagar låg hon hemma på nätterna men i helgen var det samma igen.

Ingen go eld i brasan att ligga framför, ingen skön bastu. Nej ensam och övergiven igen.

Inte nog med det. Det där kalla vita eländet som kommer uppifrån har vräkt ner. Nej nu blir jag less.

Honan är ju till för att vara hemma och elda och ligga och värma mig i sängen på nätterna.

Hon har i alla fall packat upp väskan nu så jag förmodar att hon ska bli hemma.

Ibland undrar jag om man skulle skaffa en annan hushållersk, en yngre och snyggare men men

MAN VET VAD MAN HAR, MEN INTE VAD MAN FÅR