Av någon outgrundlig anledning har jag blivit nominerad till "Svergies bästa 50plus bloggare." Jag såg det i Östersundsposten idag och blev lite nervös.

Jag är klart medveten om att jag inte skriver världens bästa svenska och inte stavar jag alltid rätt heller.

Inte kollar jag vad jag skriver heller.

Sedan jag lärde mig skriva som barn har jag skrivit, dagböcker barnböcker, brev. ja allt möjligt.

Jag bara vräker på rakt från hjärtat utan krusiduller bara för att jag tycker om att skriva. Det är väl sådan jag är. Det ska vara lätt att leva och enkelt att skriva så då gör jag det.

Nu är det så att förmodligen kommer det nya läsare till min blogg så då blir jag lite skrämd men det är väl bara att fortsätta som jag brukar.

Idag har inte mycket hänt.

Jo jag druttade på ändan när jag skulle gå över på macken och köpa fikabröd.

Varför tittar man sig först omkring och undrar om någon såg en innan man ens känner efter om man slagit sig?

Jag tror att alla gör så.

Nu är det slut att gå på lätta fötter. Nej dags för grova skor och hasande fötter så man inte halkar på snö och is. Jag hatar det!!!

Kom hem strax efter 4 och en  timmes ljus återstår innan det mörknar. Till helgen blir det vintertid och det eviga mörkret lägger sig över paradiset Fisksjön. Den ljus timmen måste utnyttjas och katten Oskar och jag drar på badstrandsrunda. Jag fick för mig att jag skulle gå bort till ån.

Där mötte vi bävern. Oj, Oskar skrek, bävern skrek och hoppad i sjön med ett plask. Blev ett rejält plask eftersom det var tunn is inne vid land. Det har inte varit bäver här på länge men inte mig emot. Titta så fina pinnar dom gnager. Dom tunna använder jag till ramar på mina drömfångare så en ber att få tacka, herr Bäver.

Vi gick stigen hemåt och på kalhygget stod herr Bulälg och vrålade och lät styggt.

Bulälg vad är det kanske du undrar som är från stan. Jo, älgtjurar letar efter älgkor att sätta på den här tiden och både vilda och galna  ungefär som fulla kåta gubbar på krogen.

Risken finns att man ses som en rival eller än värre som en älgko. Nog för att jag ibland kan vara en riktig kossa men i alla fall. Vi satt fart hemåt och nu är en helt vanlig dag slut och troligen händer inte mer. Ju längre hösten lider destom mindre människor hälsar på kvällstid.

Dagens ord får bli ett eget påhittat:

 BÄTTRE EN BULÄLG I SKOGEN ÄN EN FULLGUBBE PÅ KROGEN