Jaha, nu sitter man här med näsan i dataskärmar och örona i lurar och knappar och trycker så fingrarna nästan kroknar och inte kan man annat. Hur blev det på dette viset? kan man verkligen fråga sig.

Fast visst, det kunde vara värre. Fönsterputsare i en stad med höghus eller timmerbilschaufför. Hjärnkirurg skulle inte heller vara någon hit precis.

Däremot kan jag tänka mig mycket som skulle vara roligt att jobba med.

Trädgårdsmästare, konstnär, keramiker, lektant, hundtränare, spådam, författare eller något hantverk. Tänk vilken känsla att få tillverka något som blir bestående och vara till andras glädje. Eller kanske att få lära ut något till andra, om natur eller tovningen eller växtfärgning.

Så där kan man ibland sitta och fundera och undra över varför jag föddes så feg. Att jag föddes till att ha ett behov av att kunna försörja mig själv med rädsla för att inte kunna betala mina räkningar. 

Kan man inte få det jobb man vill ha får man försöka gilla det jobb man har fast faan ska veta att det är svårt.

Nåväl nu är det som det är och inget att göra åt och nu är det ju snart över och bli någon bitter gammal kärring tänker jag då inte bli.

Från det ena till det andra så lade jag mig på min spikmatta igår kväll. Visst. Kan kanske vara bra. Jag somnade visst ett tag och tog bort den och lade mig till natten. Men...... jag sov oroligt hela natten, vaknade och drömde en massa konstiga drömmar.

Får nog låta bli att ligga på den strax innan sängdags i fortsättningen.

Annars har det varit skapligt väder några dagar. Inte en snöflinga har fallit och det är det som är huvudsaken tycker jag. I morse tittade solen fram ett par timmar till och med och det är länge sedan nu.

Tyvärr är det slut på badstrandsrundepromenaderna nu. (oj, vilket långt namn det blev då). Nu är det så mörkt när jag kommer hem så man måste ha pannlampa om man ska gå ut.

Less blir jag när det är mörkt när jag åker på morgonen och mörkt när jag kommer hem men vad hjälper det.

Jag tycker synd om dom som bor ännu mer norrut och har mörkt ännu längre tid.

Hua vilket negativt skit det blev idag då. Knappt ett positivt ord. Kanske blir det bättre imorgon. Man vet aldrig.

Dagens ord till oss som blivit 50.plus från en liten flicka som funderar:

En mormor är en som hela släkten kommut ut genom. Då är det väl inte så konstigt att hon är lite sladdrig i skinnet.