Jag vill inte släppa resan riktigt ännu. En sista glimt kommer nu.

Vi bodde hos AMV:s dotter Jennie utanför Uppsala. Den andra dotter jobbar på en herrgård som heter Krusenberg och dit åkte vi en kväll.

Spännande att få en vandring i det gamla och häftiga huset men bäst av allt. En äppelträdgård med 131 olika sorters äpplen. Lyssna på det här: 'Grågyllen. Hawthornden, Åkerö, Gubbäpple, Sävstaholm Astrakan, Signe Tillisch och mycket mycket mer.

Där fick vi plocka äpplen så mycket vi ville. Det är sånt en stackars fruktutsvulten norrländska kan få nästan fruktnoja. Så helt underbart att få en massa äpplen med sig hem och få smaka sorter som man aldrig ens hört talas om. Sedan åkte vi hem och så var sagan slut.

En arbetsvecka utan större ljuspunkter och bara blåst och kyla

Fredags kväll efter jobbet kom Pappersbeda och hämtade mig och vi drog till en liten gård som heter Nynäs nästan 2 mil från byn.

Lite skillnad mot herrgården va.

Där mötte Marjatta upp och jag fick vissa minnesbilder när jag kom in i det huset. Hennes mans mormor bodde här uppe och när jag var liten följde jag med pappa hit för att sko hästar. Det finns ett piano i finrummet och en kakelugn. Där satt sig tanten och spelade för oss och det minns jag så väl.

Huset var så fint och såg ut som att komma in i 60-tal. Tapeter möbler till och med papeljottpåsen i badrummet kände jag igen. Så mysigt hus.

Vi tre tjejer hade så mycket opratat och oätet och odrucket också för den delen så vi ägnade fredagkvällen till det.

Lördagen drog vi till Sundsvall och snurrade runt utan att köpa så mycket egentligen. Det var en klar och vacker dag peppar peppar och neröver indalsleden var löven kvar  och lyste som guld.

Vi fick stanna på vägen för kor skulle förflyttas. Kor är en bristvara här numera. Förr var det kossor överallt nu måste man nästan ta kort om man ser en.

När vi kom tillbaka till gården Nynäs började vi äta igen och sedan blev det lite spa-behandling. Pappersbeda hade fått en grej man skulle mixtra med på huvudet och en ring man skulle dra över fingret och Marjatta hade en spikmatta. Hua, så friska och energiska vi ska bli!

Så tilltog stormen, telefonen slutade fungera, mobilerna gick naturligtvis inte där och det var bara att gå och lägga sig.

"Döden döden"; sa Marjatta när vi vaknade.

 Snö tjock lager med blötsnö. Varningar på radion. Det var bara att försöka komma därifrån så fort som möjligt medan det gick att köra.

Hemma i mitt iskalla hus sitter jag nu och eldar och tittar ut på snön som vräker ner och tänker på allt som är ogjort.

Bryggan som ligger i vattnet. Båten som inte är uppdragen. Alla blomkrukor och grejor som skulle ha tagits in Vinterdäck som skulle sätta på. Min takstege som fanskapet till handverkare skulle satt upp för flera månader sedan.

 Känner mig lite låg faktiskt.

Oktober ska vara en månad med hög luft, lysande löv och soliga dagar inte som nu.

Ibland undrar jag om jag valt fel liv.

När jag är tillsammans med andra kvinnor och förstår vilken hjälp dom trots allt har av sina män och vilken himmelsvid ekonomi dom har jämfört med mig som alltid måste tänka: Kan jag leva utan det här så måste jag.

 När jag ser kläder jag vill ha (vilket händer väldigt sällan) och vet att jag inte kan köpa  och när jag måste göra allting själv så kan man undra om friheten är värd allt detta.

Fast ibland kan jag också när jag ser par tänka att : Gud vilken tur att man slipper den där mannen att passa upp och ha att göra med.

Jag vet inte. Nu är det ju som det är och jag kan nog inte ändra mig heller. Jag har levt i frihet för länge nu och blivit alltför "egen" som min mamma skulle sagt.

Slut på söndagens funderingar. Nu ska jag ta och göra lite äppeldricka. Jag har fullt med äpplen i ringar ovanför spisen som ska torkas och stoppas i burk. Äpplen är HÄRLIGT

Får väl hoppas att snön går bort för

DET SOM GÖMTS I SNÖ KOMMER FRAM VID TÖ