Imorse var det 32 grader kallt.Jag skulle iväg och jobba. Som jag berättat förut så är bilen som en tjurig gammal gubbe. Stel och hårdstartad men men vi kom iväg i alla fall.

På¨lunchen åkte jag hem med lite medikamenter till sonen och vad får jag se.

SnickarMagnus kommer vandrande med en isborr. Ute på sjön står hans fru och dotter i högsta hugg med att försöka pimpla. I 27 graders kyla.   Jag trodde inte mina ögon. Ps Dom är från Skåne.

Glöm bort kylan, glöm bort snön för nu ska jag ge er en berättelse, så sätt dig till rätta och lyssna.

Det var en gång en gammal sliten ängel som för det mesta var instängd i en trist låda tillsamman med tomtar, fåglar och kulor.

En gång om året fick hon komma fram. En varsam hand tog upp henne och hon fick hänga i en doftande härligt grön gran.

I den här familjen var det en kärlekshandling att hänga upp de gamla julgransakerna som alla hade en historia. Det var inget tal om att vara trendig med bara kulor i samma färg eller annan modernt.

Visst hände det att någon sa "Ska du verkligen inte slänga den där tufsiga gamla ängeln och dom knöliga julgranskaramellerna. Både urblekta och trasiga"?

Ängeln höll andan av skräck men nej.... ängeln fick ännu en jul hänga och dingla i granen.

Men....allt var sig inte likt den här julen. En liten kladdig barnhand lyfte ut ängeln under glada skratt och gurgel.

Sedan fick hon se att tätt, tätt intill hängde det vackraste  hon sett. En runt tjock elefant med blixtrande stenar och guld. En exotisk varelse från en annan värld, alldeles ny och osliten.

Där hängde dom sida vid sida. Den gamla slitna ängeln och den nya runda elefanten. Allt var inte sig likt och dom bekantade sig med varandra som man gör när man kommer från olika ställen och hänger bredvid varandra. Dom blev goda vänner och snurrade runt och lekte och skrattade.

Dom kikade på det som hände runt omkring. Katten som värmde sig framför brasan, Kvinnan som läste i favoritfotöljen med fötterna på en pall, människor som kom och gick, barnen som lekte och hundarna som sprang runt.

Det var gott att leva i granens famn men tiden går så fort när man har roligt och alltför snart kom en hand och plockade ner ängeln och elefanten och eftersom sagor inte alltid har ett gott slut så hamnade dom i olika lådor och stoppades upp i spökskrubben och om jag inte minns fel så ligger dom där fortfarande och väntar med spänning på att få träffas igen och komma upp ur lådan.

Dagens ord: Man vet aldrig med vem man får snurra med nästa år.

Inte heller vet man när den odrägliga hemska kylan tar slut och om veden räcker. 

Strängt taget vet man ingenting och det är kanske tur det.

 

Emma

29 december 2009 23:36

Vilken underbart fin bild över ditt paradis! Njut Anita, njut!

http://www.emmaflash.blogg.se

 

IngMarie

30 december 2009 11:01

Ja men visst är det tur att vi inte vet vad som komma skall:)
Anita.....ett riktigt GOTT NYTT ÅR!! Så syns vi nästa år:)

 

mimio

30 december 2009 13:09

Aww ... så vacker historia du skrivit.
...Men du får gå upp o lägga dem i samma kartong,... jag menar ett helt år sådar, åtskilda... det är ju synd...
Jag har en tomte som sitter invid stammen tillsammans med en liten domherre och en flugsvamp av glas varje år... för såå måste det vara, de hör ihop o gjort sedan jag föddes...
trettiotvågrader???Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr...
Gott Nytt År!
Maria

http://mimio.blogg.se

 

Ingrid

30 december 2009 13:22

Kallt, kallt ser det ut, men ack så vackert!

Det är en härlig historia du berättar om ängeln och elefanten.

Och vilka tuffa skåningar!

Kram Ingrid

http://blog.stenstugu.com

 

Skatan

30 december 2009 20:38

Nu får du allt gå upp och flytta över ängeln till elefanten eller tvärtom. Ett år tycker vi går fort men att ligga alldeles ensam och inte få träffa sin nya kompis ... Nej, Och visst är det tur att man ingenting vet om sin morgondag. Nej, det skulle jag verkligen inte vilja veta ... Kram på årets näst sista dag får du av mig ... med en önskan om gott slut på det. Här smäller de för fullt utanför huset redan idag och Stina ligger under sängen och darrar. Därför gillar jag inte heller fyrverkerier längre. KRAMAR!

http://skatanstankar.wordpress.com

 

Anna

30 december 2009 22:02

Det finns ingen som kan berätta som du.

Dina berättelser fängslar lika mycket nu som när jag var barn! Ha ett gott nytt år! Hälsa alla släktingar. Kram Anna

http://www.frucarlstajn.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...